Starka principer om demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter har byggt vårt samhälle. När dessa principer nu ifrågasätts, åsidosätts eller helt frångås skapas ett tomrum. I detta postmoderna tomrum uppstår en situation där allt och inget kan anses vara rätt, fel, sant, falskt, rimligt eller orimligt.
Jag har tidigare beskrivit detta som postmodernismens kommunikativa singularitet, vid vilken all meningsfull kommunikation blir omöjlig.
Detta leder till att det offentliga samtalet tappar sin stringens och att allehanda trams istället tar över agendan. Logik och fakta trängs undan. Här dominerar löst tyckande och känslor som (i vissa fall möjligen medvetet beräknande) styr undan från all form av saklig debatt.
Vilket är problematiskt i en situation där samhället står inför stora utmaningar – så väl på ett praktiskt som ett idémässigt plan.
Det är till exempel problematiskt vad gäller vårt förhållande till totalitära idéer, rasism och rättighetskränkningar. Sådant bekämpas inte bäst genom att man blir ledsen, arg eller känner sig kränkt. Inte heller genom att man försöker dölja dessa företeelser eller stänga dem ute. Att försvara vårt fria och öppna samhälle kräver en fri och öppen debatt, vilket är en mycket grannlaga uppgift som förutsätter så väl mod som principer.
Dåliga saker försvinner inte för att man blundar för dem eller undviker dem. Sådant beteende brukar som regel istället göra saker och ting värre.
Men det tycks vara där vi befinner oss.
Resultatet blir en infantiliserad samhällsdebatt med debattörer som är känslomässigt curlade. Till slut kommer alla att låta som Gustav Fridolin, som talar till folk som vore de idioter eller femåringar.
Det oroväckande är att känslor är mer effektiva verktyg för kommunikation än saklighet och tydlighet. Det är lättare att sälja en illusion än att kämpa med verkligheten och dess realiteter. Så i politiken kan väljarna mycket väl belöna intellektuell slapphet och ohederlighet. Det må vara förfärande, men det är det läge vi har att förhålla oss till.
Detta måste man förstå innan man kan göra något åt saken.
/ HAX
