När man tillbringar dagarna på (det för övrigt etniskt rensade) centrala Södermalm är det svårt att förstå hur det där sammanbrottet för vårt samhälle är tänkt att se ut. Inte heller i Vasastan, på Kungsholmen eller Östermalm har jag sett några uppenbara sprickor i samhällsfasaden.
Å andra sidan var jag fram till nyligen tvungen att tillbringa en del tid i en av Stockholms norra förorter. Senast jag var där var jag inne i Pressbyrån vid tunnelbanan. Det som skedde tedde sig så alldagligt att jag inte riktigt begrep vad som skett förrän en stund efteråt. Vid kaffemaskinen och de nybakta kanelbullarna stod ett par yngre män. Sedan gick de helt stilla därifrån, med sitt kaffe och sina bullar. Eller sitt och sitt. De betalade aldrig. De bara tog sig rätten att ta sakerna och gå. Expediten suckade och så länge det inte finns väktare på plats (detta var mitt på blanka förmiddagen) så finns det ingen som vill eller vågar gå in i vad som kan bedömas som en förutsägbart stökig konfrontation.
(Ja, ja, jag är fullt medveten om att det sker mycket värre saker än tillgrepp av kanelbullar i våra förorter. Men arrogant respektlöshet väcker den grinige gamle gubben i mig. Och människor som tar sig friheter mot andra i kraft av underförstått hot om potentiellt våld tänder vreden i mitt bröst.)
Ett par lösa tankespår dök upp…
Är det kanske så att de goda och präktiga människorna med makt och en röst på Södermalm och i Vasastan högaktningsfullt skiter i hur det står till utanför tullarna? Att de är så uppfyllda av sin egen förträfflighet att de cyniskt offrar andra, som de annars i ord brukar förklara sin solidaritet med? Att de över huvud taget inte kan förstå eller förhålla sig till problem som inte landar på deras egen tröskel? Att deras egen självgodhet bidrar till problemet?
En annan tanke är att jag tycker synd om den majoritet av människor i olika grupper och stadsdelar som tvingas stå ut med vad en liten klick ställer till med. Men förmodligen finns det ingen annan bot än att de goda människorna slutar vara tysta. Och om det nu verkligen existerar sådana där muslimska »moralpoliser« som det talas om – borde de då inte vara fullt upptagna med att hota hugga händerna av unga män som ägnar sig åt tjuvaktigt beteende och som inte visar andra människor respekt?
Ett tredje spår, som lite sammanfaller med det första, är en klassanalys. Jo, du läste rätt. Nu skall jag inta ett klassperspektiv: De lägre klasserna har – i de delar som sticker ut – alltid varit lite stökigare, haft sämre språkbehandling, varit mindre bildade, haft lättare att se mellan fingrarna med saker som råkat trilla av en lastbil och varit mer våldsbenägna än andra. Tänk om det är så att underklassen »bara« råkar se annorlunda ut idag? Att vi har skaffat oss en ny underklass, för den tidigare underklassen att stå på och se ned på? Ett nytt proletariat med aktivitetsstödsersättning och ännu sämre språkbehandling som går omkring i reflexvästar på torget och plockar upp den gamla arbetarklassens cigarettfimpar?
Det var bara några lösa tankar som for genom huvudet på mig, på tunnelbanan in mot stan. Inget färdigtänkt. Men kanske är jag något på spåret…
/ HAX
