På Facebook läser jag hur en bekant i Malmö tvingas berätta för sin dotter att favoritrestaurangen de åt på häromdagen har flugit i luften. Den exploderade inte av sig själv. Hur förklarar man sådant för barn?
Ansvaret vilar tungt på våra politiker. Frågan är vad som är värst: Att de inte är kompetenta nog att sköta de samhälleliga kärnuppgifter de iklätt sig? Eller att de inte bryr sig?
Det är bara att konstatera att det så kallade samhällskontraktet är brutet. Och det har inte brutits av skattetrötta, rädda och förbannade medborgare – utan av politikerna.
»Samhällskontraktet« är i sig ett påhitt som används av politikerna för att motivera deras egen existens, deras makt och de höga skatterna. Men när de inte håller sin del – som att upprätthålla säkerhet och ordning – då har de inte längre någon funktion att fylla.
Bristen på säkerhet och ordning är bara ett exempel. Långsamt håller folk på att upptäcka att pensionssystemet är ett ohållbart pyramidspel. Att bidragsinvandringen påskyndar hela välfärdssystemets sammanbrott. Att landet inte kan försvara sig mot yttre hot. Och att människor dör i vårdköer i den sjukvård alla tvingas vara med och betala. Detta för att nu bara ta ett par exempel.
Det måste till en förändring. Men tyvärr är det mycket enklare att göra fisksoppa av ett akvarium än det omvända. Den krassa sanningen är att få – om alls några – politiker har trovärdiga svar och lösningar att komma med. Man kan fråga sig om den härskande politiska klassen över huvud taget är medveten om vilken situation den försatt sig – och folket – i?
Dagens politik är totalt fokuserad på makt. Den har blivit ett kotteri som plundrar folket för att göda sina vänner inom myndigheter, NGO:er och allsköns politiskt trendiga projekt. Pressen, kulturen och den högre utbildningen göds med skattepengar för att stötta upp status quo. Istället för att sköta sin uppgift prioriterar politiken att pådyvla folket vad det förväntas tycka och att lägga sig i våra liv.
Svenska folket må vara tålmodigt, ogilla konflikter och ha en osund tilltro till överheten. Men man kan tycka att det hela någon gång måste komma till något slags tipping point. För om saker och ting får fortsätta att fungera som de har »fungerat« – då kommer allt bara att fortsätta i en nedåtgående spiral.
Här är det på plats med ett varningens ord. Om det här inte styrs upp (av dagens politiker eller av nya, bättre) – då öppnas dörren för en populism med auktoritära, eller rent av totalitära drag. Då kommer pendeln att slå så hårt åt andra hållet att det inte heller blir bra.
En väg framåt vore att rulla tillbaka politiken till att endast ägna sig åt offentlig samhällelig kärnverksamhet – och att ställa krav på att detta sker på ett kompetent och rättssäkert sätt. I övrigt kan företagsamma individer, civilsamhället och marknaden – spontant och på frivillig grund – tillgodose de behov som finns.
Men tyvärr röstar flertalet svenskar för mer av samma – och i princip alla väljare på partier som står bakom en stor och allomfattande stat. Vilket inte är hållbart. Därför är jag rädd att allt kommer att bli värre innan det kanske kan bli bättre.
/ HAX
