Söndagens partiledardebatt gjorde knappast någon gladare.
Till att börja med är det debattformat som SVT använder sig av värdelöst. Det är snuttifierat och lämnar tittarna med fler frågor än innan. Man skulle kunna tycka att public service borde hålla sig för goda för att krysta fram konflikter som sedan lämnas utan svar. Jämfört med debattprogram i utländsk tv är SVT närmast pinsamt i sin ytlighet.
Sedan har vi de medverkande. Sjöstedt (V) och Åkesson (SD) har möjligen en förmåga att gå igenom rutan. I övrigt kan på sin höjd de redan trogna vara nöjda med partiledarnas insatser. Uppriktigt sagt, vad minns du från debatten? Upplevde du att den gav några egentliga svar?
Men det finns ett större problem. Vårt samhälle är idag så komplext och politiken så allomfattande att ingen har något egentligt grepp om saken. Detta leder till en fåfäng och desperat politisk micro-management på en nivå som är både tröttsam och förvirrande. Politiken gapar helt enkelt över för mycket. Och folket börjar bli mycket väl medvetet om att våra folkvalda och deras funktionärer inte är kompetenta nog att sköta allt de åtagit sig.
Varje gång en politiker drar i en spak eller vrider på en kran för att styra samhället mot sin respektive dogm eller för att upprätthålla sin makt uppstår oväntade och oönskade konsekvenser. Ju hårdare de försöker koppla greppet, ju snabbare rinner sanden mellan deras fingrar.
Den politiska statens naturliga slutpunkt blir ett samhälle i vilket politiker försöker styra och ställa över så gott som all mänsklig verksamhet. Ett samhälle där individens frihet inskränks, där civilsamhället ställs åt sidan och där marknadens självbalanserande krafter arrogant viftas undan.
Så, vad är alternativet? Vad skulle hända om politikerna slutade lägga sig i allt mellan himmel och jord? Skulle samhället då störtas ner i kaos? Politikerna vill nog gärna tro det. Men verkligheten torde vara en annan.
Samhälleliga funktioner och strukturer uppstår som regel spontant, om politiken lämnar sådant åt sig självt. Finns ett behov, då kommer det att tillgodoses. Och inte nog med det. I ett fritt samhälle uppstår som regel flera olika och konkurrerande alternativ, som människor kan välja mellan utifrån sina egna önskemål och behov. Detta till skillnad från den politiskt styrda staten där alla skall pressas in i en enhetlig mall, där en storlek förväntas passa alla och där man skapar ett instabilt system i vilket ett misslyckat beslut på en nivå drabbar alla medborgare.
Den politiska staten landar i bästa fall »bara« i att en stor del av befolkningen känner att detta inte är något för dem, där folk vantrivs och där människor knyter handen i byxfickan. Troligt är att den dessutom leder till en situation där samhällelig kärnverksamhet förfaller, där skattebetalarna undrar vad fan de får för sina pengar och till misshushållning med resurser.
Centralstyrda, hårt politiserade och paternalistiska system går förr eller senare in i väggen. Om detta vittnar all historisk erfarenhet.
Tyvärr känner en stor del av svenska folket inte ens till att det inte känner till att det finns ett alternativ. Tacka public service och mainstream-media för det. Och de politiska partierna, vars främsta prioritet inte är ett fungerande, stabilt samhälle – utan snarare deras egen makt.
/ HAX
