Moderaternas misstroendeförklaring mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) kan bli intressant. Speciellt som den kommer att tvinga mittenpartierna att välja sida.
Det nya politiska landskapet har inte riktigt satt sig. Nyss hoppade M, KD, L och C av försvarsuppgörelsen. Vilket är det mest noterbara de gamla Allians-kollegorna gjort tillsammans efter valet.
I övrigt gäller den så kallade Januariöverenskommelsen såväl i sak som i lojaliteter, till exempel i partiledardebatterna.
Vad gäller misstroendeförklaringen mot Strandhäll, så har M fått till ett rätt bra case. Ministern sparkade en myndighetschef för att denna på ett effektivt sätt genomfört regeringens politik. (Man kan anta att denna politik bara var politiskt pynt, som aldrig var tänkt att bli omsatt i verklig handling. Eller möjligen att regeringen inte insett hur mycket gnäll dess politik faktiskt skulle leda till.) Dessutom har Strandhäll uppenbarligen ljugit om saken för riksdagen och dess konstitutionsutskott.
Här har vi alltså ett rätt uppenbart fall av ministerstyre. Men hur kommer januaripartierna L och C att ställa sig i misstroendefrågan?
Man kan ju anta att S är irriterade redan som det är – efter den havererade försvarsuppgörelsen. Hur mycket mer tål januaripakten? Vid vilken punkt tröttnar sossarna på att ständigt tvingas ägna sig åt politiska charader?
Hur mittenpartierna än gör, så blir det på något sätt fel för dem. Att stödja en misstroendeförklaring är rätt i sak och skulle kunna vara ett sätt att hålla Alliansens dagar i ljust minne. Samtidigt som det skulle tära på statsminister Löfvens tålamod.
Men att rösta med regeringen har också sina risker för L och C. Dels blir det fel i sak. Och dels skulle det cementera att mittenpartierna nu är en del av det socialdemokratiska maktunderlaget. Vilket kan leda till att mer borgerligt sinnade väljare slutligen vänder dem ryggen.
Det är lite av poker över det hela. Vilket jag tror är helt medvetet. Nu när röran kring regeringsbildningen har lagt sig har ett antal begåvade medarbetare i M och KD äntligen fått tid att lägga upp och börja rulla ut något slags taktik. Och att göra det på ett sätt som framstår som trovärdigt.
Om jag får spekulera, då kan veckans misstroendeförklaring vara början på en lång rad utspel från höger – som kan bli besvärliga så väl för S+MP-regeringen som för L och C, fast av olika skäl.
Även om vi till slut fick en regering, så känns det politiska läget inte stabilt. Mycket kan hända. Till exempel ligger M+KD+SD emellanåt på opinionssiffror som skulle ge de tre partierna egen majoritet om några småpartier samtidigt åker ur riksdagen. Vilket inte känns som en helt otänkbar slutprodukt av landets utdragna politiska turbulens.
Dessutom har vi V som en joker i leken. De är klämda mellan att acceptera en samtyckesregering under en Januariöverenskommelse som partiet avskyr å ena sidan – och partiets principer och själ å den andra.
Vi får väl se vad som händer. Men jag skulle inte bli förvånad om den sittande regeringen faller innan mandatperiodens slut.
/ HAX
Uppdatering: Björklund var oväntat snabb. Nu riktas allt ljus på Lööf.