Den som har långtråkigt kan alltid leta upp någon vänstermänniska och säga att »Skatt är stöld!«. Sedan följer en tirad av förutfattade meningar, medvetna eller omedvetna missuppfattningar och brösttoner från vänster.
Skälet till att detta påstående är så provocerande för socialister är att det i sin kärna har ett mått av sanning.
Vänstern skulle vinna något oerhört på att sluta förhålla sig känslomässigt till denna typ av frågor. För, som vi snart skall upptäcka, är nästan ingen oskuld när det kommer till beskattning.
För att ta det från början så har alla människor rätt till sin egendom. Man kan förvisso frivilligt lämna ifrån sig delar av den. Men ingen annan har rätt att utan samtycke beröva någon annan individ hennes egendom.
Så att med tvång och hot om våld driva in pengar från andra är i någon mening stöld. Även om det sker »i god demokratisk ordning«. För människans grundläggande rättigheter – dit äganderätten hör – är fundamentala och inte underställda politiska nycker. Våra mänskliga och medborgerliga rättigheter måste stå fast även om det så skulle vara alla andra mot en enda individ. Speciellt då.
Om man förstår den tankebanan, då kan man också ha ett rimligare förhållningssätt till frågan om beskattning. Om man är medveten om att man använder statens våldsmonopol för att med tvång beröva människor frukterna av deras arbete – då blir man kanske lite mer ödmjuk, eftertänksam och försiktig med andras pengar.
Med risk för att chockera någon, så kan jag acceptera tanken på skatt – i Nozicks idétradition. Om vi har ett samhälle med en gemensam skyddsorganisation som omfattar alla, då är det enda hanterbara att alla är med och betalar. (Alternativ som att göra brottslingar fredlösa och ställda utanför samhällets skydd tenderar att vara stökiga, opraktiska och inhumana.)
Så till och med vi libertarianer och nyliberaler har alltså fallit från den absoluta äganderättens pedistal. Men – vi är medvetna om att vi gjort det. Och vi har dåligt samvete för det. Därför vill vi att staten skall ägna sig åt så lite som möjligt och att skatten skall vara så låg som möjligt.
Samtidigt i vårt land – kommunala kamelfarmar, filmstöd, genusforskning, statstelevision, bistånd till terrororganisationer, svällande byråkrati och politiska skolningsprojekt. Morallagstiftning och brott utan offer som politikerna tvingar polisen att prioritera, framför att skydda och tjäna allmänheten. Detta är knappast att använda skattepengarna på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt. Det är snarare att leva loppan med andra människors pengar.
Förr fattade till och med sossarna detta. Alla känner väl till Gustav Möllers devis att »Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket«. Så resonerar de verkligen inte nu för tiden.
Förr sjöng sossarna även den vers i Internationalen som lyder »Båd stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner.« Sedan dess har perspektiven förskjutits en smula. Socialdemokratin fick makt, blev korrumperad och tappade fullständigt koncepten.
Skatt är stöld, i vart fall i meningen konfiskation av frukterna av medborgarnas arbete. Lev med den insikten, politiker. Och bete er med vederbörlig respekt inför detta.
/ HAX
