Mycket kommer att vara annorlunda efter corona-krisen.
En del saker kommer att vara uppenbara – som att berddskapsföråden av sjukvårdsmateriel och läkemedel kommer att återupprättas, att det kommer att finnas fler militära fältsjukhus tillgängliga och att det måste till planer för att rädda jordbruket i tider när vi inte har tillgång till säsongsarbetare. Så att vi är beredda när nästa kris kommer, för den kommer förr eller senare att komma även om vi inte vet hur den då kommer att se ut.
EU kommer med säkerhet att ta på sig rollen att samordna viss produktion och lagerhållning av kritiska produkter. Rutiner kommer att upprättas för att hålla leveranskedjorna i Europa igång även i tider av kris. Och Europa kommer att bli mer självförsörjande på många områden.
Men då gäller det att vara uppmärksam. Central styrning och planering kan bli nödvändig – men är fortfarande en balansakt på slak lina. Det enda man med säkerhet kan säga om förutbestämda planer är att de i varierande utsträckning kommer att vara fel. Man kan helt enkelt inte försäkra sig mot allt. Och ju mer centralstyrning man har, ju större blir risken för »single points of failure«.
Därför måste även civilsamhället och marknaden ha en högre beredskap för kriser. Det är ju trots allt där det finns utrymme för flexibilitet och spontan ordning, när saker måste ställas om snabbt.
Detta för att bara nämna ett par praktiska aspekter. Men hur blir det i politiken?
Om krisen för något gott med sig – låt oss då hoppas att det blir en ny insikt om statens roll. Att det är dess kärnverksamhet som är det viktiga, som måste gå före allt annat. Att våra begränsade resurser prioriteras bort från trams och tingel-tangel och styrs över till gemensam säkerhet.
Efter krisen kommer det att bli en del ekonomisk oreda. Astronomiska belopp har lagts på att hantera krisen och dess konsekvenser. Tillväxten kommer att dyka och arbetslösheten att öka. Och staten kan – även om den tar upp lån och trycker pengar – till slut komma att få slut på resurser.
I långa loppet är det företagande, produktion och kreativitet som kan få upp oss på banan igen. Detta kommer att kräva en helt ny och företagarvänlig politik. Och en sjuhelvetes tillväxt. Vilket förutsätter en politisk vilja som vi hitintills sett på tok för lite av.
Men först måste vi ta oss igenom det som förmodligen blir krisens allvarligaste fas. Vilket vi bara kan göra genom att ta en dag i taget.
Vi lever i onödigt intressanta tider.
/ HAX
