Grundlagsskydd av public service oberoende har blivit en politisk fråga. Vilket blir märkligt på flera sätt.
Till att börja med innebär det att public service som företeelse skrivs in i grundlagen, vilket är direkt olämpligt. Statsägd media är en anomali i ett demokratiskt samhälle – och bör inte förekomma alls.
Dessutom blir det väldigt konstigt att samma människor som talar om public services oberoende står bakom en modell där det i slutändan ändå är den politiska majoriteten som har den yttersta makten, genom ägarstiftelsen.
Lägg till det att kulturministern representerar ett parti – MP – som i sitt första kulturpolitiska program krävde politisk micro management av såväl kultur som media.
Skall man över huvud taget ställa upp regler för skattefinansierad etermedia – då bör det istället för det vaga önskemålet om »oberoende« handla om ett krav på opartiskhet.
I sammanhanget skall man komma ihåg att staten inte bara kontrollerar public service – utan att politiskt fördelade skattepengar även är en förutsättning för de flesta tidningars existens. Här finns ett osunt beroende av den härskande politiska klassens välvilja.
Ett problem med public service är att Sverige är ett land med liten befolkning och att vi har ett litet språkområde. Vilket innebär att SR och SVT med sina skattepengar i ryggen i princip monopoliserar marknaden för etersända nyheter och samhällsprogram. Utrymmet för konkurrerande pratradio i etern är därmed obefintligt. Som tur är håller internet på att jämna ut spelplanen.
För att återvända till grundlagsfrågan är det intressant att se hur samma människor som inte haft några problem med decennier av vänstervinklad public service – nu yrvaket inser att den politiska makten faktiskt kan skifta. För dem är det inte politiskt vinklad skattefinansierad media i sig som är problemet, utan åt vilket håll den kan tänkas vara vinklad.
Man kan misstänka att kravet på grundlagsskyddat oberoende för public service i grunden handlar om att SR och SVT skall kunna fortsätta vara en skattefinansierad lekstuga för vänstern.
Låt mig avslutningsvis göra ett tankeexperiment. Om man lägger ner public service – då kommer utrymmet för de privata mediehusen att öka, vad gäller att producera egen radio och tv med kvalitet på nätet. Och då kanske de kan klara sig utan skattestöd. Vilket vore en win-win-situation för både skattebetalarna och media.
/ HAX
