Jag har en teori. Det svenska offentliga samtalet håller på att bli allt mer fragmenterat – till den punkt där allt blir så spretigt att inget går att hålla ordning på eller förstå, varpå något slags upplyst normalitet på nytt kan etableras.
BLM-rörelsen påminner på sätt och vis om Occupy Wall Street. Man har en ungefärlig bild av vad man är emot, skapar kaos – men har väldigt svårt att förklara vad man vill ha istället. I vart fall i termer av vad som kan accepteras av resten av samhället. Till slut rinner projektet ut i sanden.
Identitetsvänstern har samma problem. Det kan finnas grupper eller individer som behandlas orättvist. Men att skapa ett politiskt projekt kring att tävla om vem eller vilka som är mest offer, det blir bara tramsigt. Jag är rätt säker på att majoriteten av svenska folket helt odramatiskt tycker att alla skall ha lika rättigheter och vara lika inför lagen – och att det inte behöver vara krångligare än så.
Miljörörelsen skjuter sig själv i foten genom sitt motstånd mot utsläppsfri, CO2-fri, ren och säker modern kärnkraft. 66% av svenska folket vill behålla eller behålla och bygga ut kärnkraften. Färre än var femte vill avveckla den helt. Detta får folk att bli misstänksamma mot klimatrörelsen. Vilken är dess egentliga agenda? Är det vår tillväxt och vårt välstånd den vill åt – eller koldioxiden?
Många radikala rörelser är helt enkelt i ofas med både verkligheten och den allmänna opinionen. Vilket de försöker kompensera genom spektakulära jippon, kravaller och hashtags. Som regel påhejade av media som – om inte annat – ser en möjlighet att sälja lösnummer och dra klick.
En aktuell samhällsfråga är ansiktsmasker för att bekämpa corona-pandemin. Detta är en fråga där det i princip är omöjligt att förutsäga vilken åsikt en enskild individ kan tänkas inta. Här står vänsteranarkister och extremhöger sida vid sida i manifestationer mot maskplikt (och en del andra smittskyddsåtgärder). Frågan orsakar evighetslånga och ofta affekterade trådar i sociala media – som har väldigt lite att göra med andra konfliktlinjer i den svenska samhällsdebatten. Vilket rör om en del i grytan.
Debatten håller helt enkelt på att falla sönder till ett läge där det är svårt att se vart den är på väg och vilka konfliktlinjerna egentligen är.
Min teori är att samhällsdebatten börjar bli så fragmenterad och i delar så orimlig att sunt förnuft, rimlighet, logik, saklig analys och verkliga förhållanden börjar framstå som allt mer lockande alternativ för en allt större del av befolkningen. Som en sund motreaktion, helt enkelt.
Vilket naturligtvis är oerhört förargligt för alla som lever på förutfattade meningar, okunskap, rädsla, avund, hat, konfrontation, självgodhet, rubriker och skattepengar.
/ HAX
