Allt förändras hela tiden. Vi människor ogillar förändring, som ju medför ett visst mått av osäkerhet och krav på engagemang. Ibland gör vi icke-optimala val, bara för att slippa anpassa oss till något nytt. Men vi kommer inte undan i långa loppet.
Vi är inne i en komplex, ibland slumpmässig, dynamisk process – som vi faktiskt inte vet vart den leder. Se det som en möjlighet.
Våra referensramar blir otillräckliga när vi talar om framtiden. Till exempel kom pandemin som en komplett överraskning för de flesta människor och länder (trots att det inte saknats varnande röster). Det vi inte känner till eller känner igen, det kan vi inte förhålla oss till förrän vi möter det.
Vem vet vilka utmaningar som ligger framför oss? Allt som vi ännu inte ens känner till att vi inte känner till. Hur gör man för att det skall bli så rätt och bra som möjligt?
Människor och samhällen är båda summan av sina val. Och det enda tillfälle då vi de facto kan påverka verkligheten, det är nu – i det innevarande ögonblicket. Vilket är en något svindlande tanke. Vad vi gör (eller underlåter att göra) just nu formar verkligheten och framtiden, för alltid.
Så det gäller att göra kloka val. Frågan är om detta bäst sker genom att politiken (med alla sina utopier och dogmer) bestämmer en färdväg, för hela folket som kollektiv – med allt vad detta medför av möjliga single points of failure.
Eller sker det bäst genom spontan utveckling i ett öppet samhälle som bygger sina framsteg på erfarenhet och frivilligt samarbete – utan politisk toppstyrning? Ett stabilt samhälle med mångfald, som inte lägger alla ägg i en korg.
Ingen vet vad morgondagen kräver. Inte heller politikerna. Därför måste utvecklingen präglas av en flexibilitet som bara kan uppnås i en fri ekonomi.
Marknadsekonomin är inte bara en ekonomisk term – utan en hel metod för att utan onödigt tvång bygga ett tryggt och stabilt samhälle med största möjliga välstånd.
Det är endast på en fri marknad som den spontana ordning uppstår som till exempel ger oss bröd i våra butiker varje dag – istället för brödköer. Det är de många människornas samverkande rationella egenintresse som upprätthåller och utvecklar ett rimligt fungerande samhälle.
Därför är det oroväckande att politiken hela tiden utökar sin makt och sitt mandat. Speciellt som politiken bevisligen inte är kompetent nog att hantera ens grundläggande gemensam samhällelig kärnverksamhet.
/ HAX
