I sin bok Propaganda påpekar PR-mannen Martin Borgs att bilden av verkligheten är viktigare än verkligheten. I sammanhanget noterar han även att folk tenderar att tro att en liten del är hela sanningen.
Att vilseleda genom att bara beskriva en liten del av verkligheten har alltid varit ett effektivt vapen, till exempel i den sovjetiska och sedermera ryska propagandan. Under senare år har internationella ryska tv-kanaler gjort selektivt informationsurval till något av en konstart. Och även ren propaganda vinner alltid på att innehålla ett korn av sanning.
Detta är oerhört effektivt för den som vill sprida osäkerhet. För hur skall folk till exempel veta ut eller in om två motstridiga påståenden eller ställningstaganden båda till synes kan beläggas med något slags fakta? Det blir för mycket och folk stänger av. Osäkerhet leder till passivitet.
(Att få människor att känna förvirring inför vad ett politiskt parti egentligen tycker har alltid varit en effektiv valtaktik. Det krävs inte att parti X får parti Y:s väljare att byta, det räcker som regel om man kan driva dem till soffan. Negative campaigning är effektiv.)
I detta sammanhang blir det extra förvirrande när media (enligt egen utsago) är agendadriven. Det innebär att den bild av verkligheten som förmedlas inte nödvändigtvis är en objektiv redogörelse av faktiska förhållanden – utan en tillrättalagd berättelse ämnad att stödja nämnda agenda. Vilken nu den är.
Om människor skall kunna göra rationella och informerade val behöver de veta hur saker och ting verkligen förhåller sig. Men om det inte går att enas om bilden av verkligheten – då får känsloargument och tribalism mer utrymme.
För den som är intresserad går det alltid att läsa utländsk media, gå till alternativa nyhetskällor, kolla med vetenskapen, söka på nätet och gräva i statistik. Tack och lov. Men hur många ids göra det?
Sverige skulle verkligen behöva en större mediekanal som i möjligaste mån är objektiv, konsekvensneutral och granskande – vars medarbetare närmast ser korrekt nyhetsrapportering som ett heligt kall.
Men sådant säljer inte. Däremot drar konflikt, drama och osäkerhet klick och ökar lösnummerförsäljningen. Vilket är det enda Big Media har att ta till, i detta sitt ögonblick av existentiell kris.
Det är därför samhällsdebattörer som Johan Norberg och tidigare även Hans Rosling orsakar stor oreda när de påpekar att det mesta inte alls har blivit sämre, utan bättre. Fattigdomen i världen minskar, barnadödligheten minskar, medellivslängden ökar, fler får utbildning och tillgång till sjukvård. Detta är något de flesta inte känner till, eftersom det inte ligger i medias intresse att ge sådan information utrymme.
Idag lever vi alla bättre än forna tiders kungar. En arbetare kan idag unna sig saker som krävde oerhört välstånd för inte alls länge sedan. Tekniken och vetenskapen utvecklas i ett rasande tempo. Och underskatta inte saker som modern tandvård.
Samtidigt tycks polariseringen i samhället öka. Vilket i sammanhanget känns kontraproduktivt. Det grumlar bilden och gör oss mindre kapabla att fatta rationella beslut som alla kan leva med.
/ HAX
