November 2020 är den dödligaste sedan Spanska sjukan, påstår media. Det låter allvarligt. Källan förefaller vara Statistiska Centralbyrån.
»SCB har fått information om 8 088 dödsfall under november 2020. Under åren 2015–2019 dog i genomsnitt 7 383 personer under motsvarande period, vilket ger november 2020 en överdödlighet på 10 procent.
– Det är det högsta antalet dödsfall som uppmätts under en novembermånad sedan 1918, vilket var året då spanska sjukan bröt ut. Då avled 16 600 personer i november. Den högsta noteringen under 2000-talet var 2002, då det registrerades 7 720 dödsfall under november, säger Tomas Johansson, befolkningsstatistiker på SCB.«
Såpass. Men jag antar att »Hälften så många döda som i Spanska sjukan« inte är en lika säljande rubrik.
Sedan har vi detaljen att Sverige idag har dubbelt så stor befolkning som då. Så det handlar alltså snarare om en fjärdedel.
Fortsätter man sedan att läsa i SCB:s pressmeddelande får man veta följande:
»Han fortsätter:
– Överdödligheten är än så länge begränsad till åldersgrupperna 65 år eller äldre. För personer i åldern 0–64 år dog något färre under november än genomsnittet 2015–2019. För kvinnor i den åldersgruppen handlar det om en underdödlighet på 12 procent, och för män är det 2 procent.«
Men sådant säljer inga lösnummer, ger inga feta rubriker och drar inga klick.
Jag tänker inte ge mig in någon debatt om mortalitet och corona-pandemin. Snarare är det den bild media förmedlar av verkligheten som fascinerar mig. Att vilseleda utan att för den sakens skull direkt ljuga.
Den här pandemin får allvarliga konsekvenser nog som det är, utan att media behöver odla sensationalism och överdriven fruktan.
Jag noterar för övrigt att 68 nyhetstidningar får dela på 581 miljoner i presstöd. Vilket är pengar svenska folket betalat in i skatt.
Så vad fan får vi för pengarna? Uppblåsta, tveksamma nyheter och betalväggar verkar vara svaret. Borde man inte som skattebetalare i vart fall kunna kräva att få läsa det man betalt för?
På tal om skattefinansierade media, så är Public Service inte ett dugg bättre. SR P1 är stundtals så corona-dystopiskt att man måste stänga av. Och är det inte coronan så är det klimatet. TV-nyheterna måste man se strömmande istället för linjärt, så att man i vart fall kan snabbspola.
Samtidigt pågår andra saker helt i medieskugga. I EU är man på väg att kräva bakdörrar till medborgarnas krypterade, privata meddelanden; att återlansera den datalagring som EU-domstolen upphävt; att införa nätcensur och uppladdningsfilter – och att införa gemensamma EU-regler för vad som får lov att uttryckas på internet. Men om sådant är det i princip tyst i svensk media.
Man kan tycka att verkliga, konkreta, nära förestående hot mot vår yttrandefrihet, mot ett fritt och öppet internet, mot vårt privatliv och mot våra demokratiska ideal borde uppfylla medias krav på sensationalism och alarmism. För ovanlighetens skull på goda grunder. Men icke.
Vi lever i turbulenta tider. Behovet av korrekt information är stort. Men det verkar inte som om vi kan lita på etablerad media för den saken.
/ HAX
