Erik Ullenhag flyttar DO, diskrimineringsombudsmannen till Rinkeby. Idén sägs vara integrationspolitisk, Man kan undra om detta är ett verkningsfullt medel? En som betvivlar själva motivet är den moderata riksdagsmannen Maria Abrahamsson, länk. Hon menar att skälet är ekonomiskt. Det är helt enkelt billigare i förorten än inne i stan.
Abrahamsson har en poäng. Under en period hade statens myndigheter och bolag de bästa adresserna i city. Kronan på verket var Vattenfall på Sturegatan och tvärs över gatan Telia Sonera. Det senare och skandalomsusade bolaget ligger fortfarande kvar där. På Sveavägen låg biståndsorganet SIDA.
Vad Alliansregeringen lyckats med är att höja kostnadsmedvetenheten och sparsamheten. Myndigheter och bolag flyttar till förorten. På så sätt sparar man pengar åt sina uppdragsgivare, medborgarna. Det rör sig om totalt hundratals miljoner kronor som används för verksamhet. Det är bra politik.
Ullenhag försöker enligt Abrahamsson lura väljarna att tro att flytten av DO är en framförallt en integrationspolitisk åtgärd. Så är det självklart inte. Det krävs andra coh fler åtgärder än att flytta en myndighet till Tensta. Det släcker inte bilbränderna.
I den senaste opinionsundersökningen från Yougov och Metro ökar återigen Sverigedemokraterna. Man har 11,5% av sympatisörerna. Det måste tolkas som en sorts missnöje. Partiet är ganska stabilt Sveriges tredje största parti.
Lösningarna man presenterar imponerar inte. Däremot diskuterar man frågor om integration och invandring. Dessa ska inte diskuteras för att vara politiskt korrekt. Självklart fungerar inte denna strategi.
Sverige har stora integrationspolitiska problem. Parallellt med detta vill fackföreningsrörelsen göra det svårare för arbetskraftsinvandring. Debatten om detta uteblir nästan helt.
Arbetskraftsinvandring är en förutsättning för att välfärdsbygget ska fungera. En åldrande befolkning med en allt för kort aktiv tid i arbete är en av förklaringarna. Låga födelsetal är en annan och det finns fler. Här borde alla ansvarsfulla partier vara tydliga. Arbetskraftsinvandringen har kommit för att stanna.
Bilbränderna i Sverige visar på ett misslyckade, sannolikt i många olika dimensioner. Det räcker inte att göra samma sak ännu mer. Integrationspolitiken måste kritiskt granskas och olika komponenter nagelfaras. Det fungerar inte att sticka huvudet i sanden. Här gör statsminister Fredrik Reinfeldt ett strategiskt misstag.
Integrationspolitiken kommer att bli en valfråga. Då gäller det att diskutera den förutsättningslöst och kritiskt. Den har inte fungerat så väl. Då krävs det mer än en utlokaliserad myndighet till Rinkeby.
