Statsministern, Fredrik Reinfeldt Sveriges mest framgångsrike borgerliga politiker genom tiderna leker vem ska bort.
Efter två valvinster och ett val om ett år börjar det bli dags att toppa laget. Om man får tro tidningen Dagens Industri, länk sitter ministrar som Beatrice Ask, Tobias Billström, Hillevi Engström och Ewa Björling löst.
Vad gäller ministrarna förutom justitieminister Ask och Arbetsmarknadsminister Engström är det svåra fögderier. För det första är det inte enkelt att överhuvudtaget få publicitet som handelsminister. Migration och handel har mer utvecklat sig till ”kritikfrågor”. Allt ska på något sätt bli fel för dessa ministrar. I vart fall i medias ögon. Som minister på dessa poster blir man lätt förbrukad. Därför behöver inte en petting betyda något annat än att livslängden på dessa poster politiskt är kort och nu är det över. Inget personligt alltså. I fallet Billström kan det finnas ett mått av friktion med statsministern också.
Hillevi Engström fick ersätta Sven Otto ”Totto” Littorin. Visst, hon har varit ganska färglös. Å andra sidan har ”pakten” blivit svårare att baxa fram hos framförallt arbetsgivarna. Ingen katastrof, men en medelmåttig insats. Vem stärnan skulle vara i stället för Hillivi kan man undra? En fackföreingsman eller kvinna skulle vara bingo för statsministern.
Beatrice Ask har tyvärr inte motsvarat förväntningarna. Övervakningssamhälle, storebrorslagar har burit hennes signum. Medialt har hon dessutom svårt att komma till sin rätt. Rätt person skulle självklart vara Maria Abrahamsson, frågan är bara om Reinfeldt vågar?
Bland ministrarna är Anders Borg fortfarande den lysande stjärnan.
Carl Bildt blir allt mer av en kultfigur. En man som inte går att komma åt och som verkar göra något. Torr, påläst och rolig. En lysande kombination. Statsministern själv har blivit mer inbunden och periodvis inte så avspänd som tidigare. Blixtrar till när det verkligen gäller. Motståndarna ska inte underskatta honom i en valkampanj.
Peter Norman ligger närmast efter de tre främsta. En minister som kan ta i när det behövs. Catharina Elmsäter-Svärd klarar jobbet bra, trots att Borg håller hårt i slantarna. En minister som rimligen borde få förnyat förtroende. Lena Liljeroth-Adelsson klarar också jobbet bra. Gunilla Carlsson bedriver ett viktigt reformarbete, men kommer inte alltid så bra ut i media, men lär sitta kvar.
Ulf Kristersson är en moderat minister ute på den borgerliga vänsterkanten. Han borde vara en minister som skulle bort. Förslaget om pensionerna gör honom till ett sänks i en valkampanj. Till denna ministerpost finns många spännande kandidater som skulle kunna lyfta regeringen.
Sedan finns ministrarna från de andra partierna. Inte mycket att göra åt när man regerar tillsammans med andra.
Ett tydligare borgerligt fokus förutom plånboksfrågorna lär bli valvinnande.
