Socialdemokraten och den tidigare starke mannen i Göteborg, Göran Johansson har avlidit efter en längre tids sjukdom. Göran Johansson blev 69 år gammal. Han var kommunstyrelseordförande i Göteborgs stad under hela 19 år.
Med Göran Johansson går inte bara en ledande person ur tiden. Med honom går också en kommunpolitikertyp ur tiden. Han var visionären och den executive i en person. De elaka skulle säga att han pekade med hela handen. Andra skulle säga att han fick någonting gjort. Ytterligare någon kanske skulle beskriva honom som en smula excentrisk politiker.
Visst var det ofta som Göran som bestämde och det var med honom man kom överens. Att han hade makt var det ingen tvekan om. Han använde makten för Göteborgs bästa. Han gynnade aldrig sig själv. I stället var han den ständigt hårt arbetande. Med åren blev han som person kanske en smula otidsenlig. Även om han attraherade Göteborgare långt utanför socialdemokraterna. På många sätt blev han det samlade namnet för Göteborg.
Om Göran Johansson kan man säga att han först och främst var Göteborgare. Att vara svensk var för Göran en bisak.
Göran menade att en av de viktigaste uppgifterna för en kommun var att skapa mötesplatser. Scandinavium (och då framför allt utvidgningarna), expansionen av Svenska mässan, Göteborgsoperan, Ostindiefararen, FriidrottsVM i Göteborg och inte att förglömma Lisebergs utveckling var exempel på projekt som aldrig blivit av utan Görans personliga engagemang. Han ringde inte sällan runt till de stora företagen själv för att få in pengar som saknades för olika projekt. Oftast lyckades Göran. Samarbetet mellan kommun och näringsliv i Göteborg byggde under många år på personen Göran.
Göran Johansson var passionerad. Hans passion var Göteborg och politik. Trots sin stora makt var han oftast lyhörd och visste när det krävdes hjälp och extern kompetens. När stadens ekonomi var dålig för ett antal år sedan samlade han ett kompetent team runt sig och vände situationen på något år till att Göteborg fick bland de starkaste ekonomerna i Kommunsverige.
Göran Johansson var vid sin död fortfarande ordförande för Liseberg, nöjesfältet. Denna del av Göteborg förblev Görans kungarike. Att han skulle vara ordförande för nöjesfältet till sin död låg liksom i korten. Han byggde med åren även här upp ett stort kunnande och fick utlopp för sin lekfullhet. På en av nöjesfältets mera diskreta restauranger utspelade sig finalen i tvekampen mellan honom och Göran Persson. Samtalet slutade i att Göteborg fick god utdelning. Johansson lämnade det verkställande utskottet och partistyrelsen. På samma restaurang i Liseberg tog ”kung” Göran emot besök av VIP personer i politik och ekonomi. Om Liseberg är något som ska drivas av en kommun eller ej fanns inte som fråga för Johansson. För honom var Liseberg en av de mötesplatser som en kommun hade skyldighet att skapa. Den idén fick inte förfelas.
En Go Göteborgsgubbe har gått bort. Ett stort dagsverke är till ända. Tankarna går till hans verk och familj.
