Sahlin vs Olofssons framträdanden i Almedalen.
Maud Olofsson talade i sitt tal om att förändra attityder och förhållningssätt. Vi ska förändras från ett folk av offer och bidragstagare till ett folk av ansvarstagare. Det är viktigt, men säkert kontroversiellt för en del som menar att de svaga tas med i nästan samma andetag. En del exempel som hon ger gör budskapet tydligt.
Talet är övertydande och hennes ämne och ämnesval är viktigt, men det saknar något.
Maud tar upp Mugabe och hans förtryck och fördömer precis som Mona Sahlin.
Maud Olofsson är avspänd och rapp i eftersnacket medan Mona Sahlin verkar snarstucken och spänd. Hon verkar inte riktigt varm i kläderna.
Talet däremot är den gren som Mona Sahlin tar hem. Hon spelar politiskt begåvat genom att lova att riva upp FRA-lagen och börja med en process som gör att en ny lag kan accepteras av folket. Dessutom har hon förankrat förslaget med miljöpartiet.
Jämfört med förra årets tal är Mona Sahlin tydlig, stringent och tar poäng både för uppläggning, struktur och framförande.
Nu gäller det för Maud att vända debatten om FRA genom att gå kritikerna till mötes. Gör hon inte det kommer den vind som just nu sås att skördas som storm till valet.
En annan strid som står här i Almedalen mellan centern och socialdemokraterna är den om företagarna.
Socialdemokraterna fokuserar på dem. En rappare politik med trygghet som sjukförsäkring och bättre pensioner gör socialdemokraterna till ett attraktivt parti för mindre företagare. Nu måste Maud måste vässa företagarpolitiken och inte minst skapa fler konkreta resultat om hon ska ta hem spelet om företagarna.
Lustigt nog står moderaterna tysta. De låter som de gamla socialdemokraterna.
