I morse gick jag som ut genom dörren. Precis som vanligt var jag på väg ut på en morgonpromenad. Så efter ett tag ser jag plötsligt två rådjur. En stilig råbock står knappt tio meter från mig. Den står kvar tillsamman med sin hona.Vi betraktar varandra.
Jag går backen ned och är förundrad.
Ganska snart inser jag vad som hände, när jag lyft blicken.
Jag såg så mycket mer. Blev lite gladare, lite öppnare.
Det är inte alltid jag är medveten om att blicken inte är lyft. Tillfällena jag lyfter den är tillfällen av mera liv.
