The Pirate Bay rättegången fortsätter.
I vittnesbåset har IFPIs internantionella ordförande John Kennedy hörts, rapporterar Svd. En av de stora poängerna är att skiv/cd instrin har förlorat pengar efter som det säljs mindre på grund av just fildelning.
Pressad av försvaret och rättens ordförande vet inte John Kennedy hur stor del av minskningen i försäljning som beror på fildelning. Intressant, karln vet inte. Han har inget vederhäftigt material att styrka detta påstående med. Då kan det faktiskt vara så att det inte är så att exemplarförsäljningen minskat någonting beroende på fildelning. Han har ingen aning om hur mycket pengar skivbolagen förlorat på detta. Det finns ingen konkret uppskattning av skadan i pengar.
Är det inte så att man måste kunna visa på en konkret skada i kronor och ören för att få ett skadestånd?
På den tekniska sidan har ett annat klargörande förhör hållits. Magnus Mårtensson, jurist på IFPI har förhört rapporterar Christian Engström. Denne Mårtensson är inte släkt med mig. Det är mannen som har tillhandhållit bevis till åklagarsidan. Han har så bristande kunskaper om vad han gjort att det vore märkligt om det han vidarebefordrat har något bevisvärde.
Rättegången börjar som många påpekat bli mer av en politisk rättegång.
För mig blir det en blandning mellan Kiviks marknad och Almedalsveckan. I rättegången. försöker upphovsrättindustrin marknadsföra åsikter om fildelning och dess konsekvenser. Det är inte därför vi har domstolar. Det vore bättre om IFPI arrangerade seminarier under Almedalsveckan. Då kunde man ta dem mera seriöst. Nu blir känslan av Kiviks marknad allt för stark.
Rättegången blir på ett sätt en rättegång mot rättsväsendet självt.
Hur dåligt på fötterna får en åklagare ha när han väcker åtal?
Rättegångsbalken har tydliga regler om det. För egen del tycker jag att åklagaren borde insett att dessa inte är uppfyllda.
Hur ska människor ha tilltro till rättsväsendet när 1. Åklagaren stämmer mot bättre vetande 2. När domstolen inte avvisar åklagarens stämning när åtalet är orimligt.
De som avgör utfallet är inte de rättslärda, det är gatans parlament.
Rättsstaten förlorar i förtroende. Det är djupt beklagligt
