Christian Engström reflekterar om politikers inställning till internet, länk. Hans poäng är att internet är en del av infrastrukturen i samhället. Jag skulle vilja säga att internet är en del av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Utan tillgången till internet stängs man ut från information, bildning och interaktivitet. I ett längre perspektiv kan vi se att kommande äldre generationer kommer att använda internet för att minska ensamhet och meningslöshet.
Dessutom är internet en förutsättning för att samhället ska kunna fungera effektivt. Utan fri tillgång till internet minskas forskningens effektivitet högst betänkligt, exempelvis. Järnvägar, motorvägar och internet krävs för mänsklig virtuell och reell förflyttning eller kommunikation.
Det besvärliga med internet och yttrandefriheten är att den inte alltid är vacker, som Engström skriver. Åsikter som är obehagliga och stötande sprids, folk väcker anstöt. Det är faktiskt här som liberalerna och den verkliga yttrandefrihetsvännerna ställs på prov.
Kan jag försvara denna rättighet även om det jag ser och hör på internet känns provocerande och kränkande? Den yttersta gränsen ska inte vara min känsla utan brottsbalken.
Det är inte alltid lätt att leva efter det rättesnöret.
Filtrering av internet á la Kina är inte något som hör hemma i en rättsstat. Att syftet är att hindra otillåtna spel hjälper inte. Det fria valet kan faktiskt innebära att människor begår brott. Där är samhällets uppgift att lagföra dessa personer, inte att isolera dem så att det inte har möjlighet att utföra brotten.
IPRED lagen är en skamfläck. I morgon får vi en ny polismakt i form av upphovsrättsindustrin. I en artikel i Aftonbladet börjar man ta ton, länk. De tolkningar industrin gör överensstämmer sannolikt inte med hur lagstiftaren tänkte. Industrin säger att det räcker med att ladda ner ett verk för att man ska agera enligt lagen. Det menade inte lagstiftarna
När det visar sig att Maud Olofsson syns mycket i media blir jag som centerpartist glad, länk, länk, länk. 14% av mediautrymmet och cirka 6% av väljarsympatierna berättar om en obalans.
Det räcker inte med att tala om ekonomisk liberalism. Där har i och för sig Maud profilerat sig på ett klokt sätt. Det krävs att den andra sidan av liberalismen profileras. Den som gäller medborgerliga fri- och rättigheter och en modern upphovsrätt kopplat till internet. Här har hon varit tyst. I stället får Piratpartiet nästan helt själv presentera frågeställningarna. Här krävs det skärpning. För det andra krävs det mer leverans av Maud. Det räcker inte med att synas, man måste prestera något också.
