Då har denna vågs terrorism nått Sverige.
Dådet är ytterst beklagligt, men inte alls oväntat.
Tyvärr är det inte första gången Sverige har utsatt för något sådant. Trots det reagerar inte media med perspektiv på historien. Sverige har faktiskt en lång historia av terroristdåd. Här följer ett kort utdrag av några av dem:
Den 16 mars 1792 sköts den dåvarande kungen Gustav III av Jacob Johan Anckarström. Kungen avlider av skadorna den den 29 mars samma år.
Den 7 april 1971 skedde ett terroristdrama på dåvarande Jugoslaviens ambassad. Ambassadören Vladimir Rolovic avled av kulor från en pistol avlossad av en medlem i organisationen Ustasja.
Den 15 september 1972 kapades ett flygplan på Bulltofta av tre kroater. Detta ledde till att riksdagen stiftade den så kallade terroristlagen 1973.
Den 23-28 augusti 1973 ockuperades ett bankkontor på Norrmalmstorg. Förövarna var inte terrorister i vanlig mening. De var kriminella som använde terroristmetoder. Däremot gav dramat upphov till det i terroristsammanhang kända uttrycket ”Norrmalmstorgssyndromet”.
Den 24 april 1975 ockuperades dåvarande Västtysklands ambassad av terrorister ur kommandoHolger Meins. 4 personer dödades och 2 skadades.
I mars 1977 upptäckte Säpo att den västtyska terrororganisationen kommando Siegfrid Hausner skulle kidnappa den dåvarande justitieministern Anna Greta Lejon.
Om Olof Palmes död den 28 februari 1986 var ett dåd av en terrorist eller en vettvilling vet vi inte. Handlingen däremot var en terroristhandling.
För lite drygt ett och ett halvt år sedan diskuterades FRA lagen livligt. Idén med lagen var att minska riskerna för terroristattentat i Sverige. Trots lagen skedde den 11 december 2010 en terroristattack i centrala Stockholm.
Utmaningen för Säpo och FRA är inte att kartlägga vanliga medborgares rörelsen och kommunikationsmönster i det fördolda och lagra detta. Så blir inte Sverige säkrare.
Utmaningen är paradoxalt nog att ha tillräckligt stora resurser för att följa vad som sker i det öppna, på internet och sociala medier. Här kommer faktiskt viktig information som kan användas för att undvika terroristattentat. Detta hör man sällan militär eller civila underrättelseorganisationer tala om. Här borde det sannolikt sättas in mycket större och mera kvalificerade resurser.
För medborgarna gäller det att se upp för opportunisterna bland politikerna, framförallt bland de rödgröna. De utnyttjar situationen för att vända kappan efter vinden i riksdagshuset.
Medborgarna däremot inser nog att terrorister inte är en speciell sorts livsform som kan kartläggas framgångsrikt med signalspaning. Terroristerna lämnar paradoxalt nog sällan spår som är lämpliga att signalspana efter. Däremot kan märkliga meddelanden i sociala öppna medier vara betydligt mera intressanta att hålla ögonen på.
Det öppna samhället är trots allt den bästa försäkringen mot terror.
Där hör inte datalagring, ACTA och FRA-lagar hemma
