Annie Lööf äntrade podiet i Almedalen. Hon applåderades fram av sina egna. Främst var det unga, medlemmar av centerns ungdomsförbund. Det man fick höra var en partiledare som delvis ändrat kurs. Annie Lööf var mindre liberal i sin framtoning och mera en landsbygdens försvarare, länk. Frågan är bara om landsbygdens väljare litar på centern längre? Det kan bli ett frieri som lämnas obesvarat.
Centernledaren balanserade mellan miljösamvetet och minskat strandskydd i glesbygd. Samtidigt fanns det lite mer av EU kritik i hennes tal. EU ska inte kunna ha synpunkter på Svensk vargjakt, länk, menade Lööf. Jobb, länk är valet s huvudfråga. Det är regelförenklingar, lärlingsjobb och förändringar av arbetsrätten som ska lösa jobbfrågan.
Entreprenörskap fortsätter partiet stödja. Frågan är bara om de mindre företagare som hon vill vara vän med någonsin blir nöjda. Sannolikt inte.
De var få som ville lyssna till Annie Lööf. Stämningen har inte direkt laddad bakom de entusiastiska ungdomarna. I stället var det en känsla av att sannolikt är det en av de sista gångerna vi ser ett centerparti i Almedalen.
Retoriskt var talet acceptabelt utan att vara briljant. Annie Lööf balanserar lätt på gränsen till att upplevas som floskulös. Någon gång får man känslan av att hon inte riktigt bottnar. Visst, hon är starkare och bättre, men det saknas fortfarande något. Detta något måste till för att hon ska gå från att vara förlorare till att bli vinnare.
Centern är långt från att vara säkert på att efter 2014 vara ett riksdagparti. För att forstätta vara det krävs det mer både i framtoning och politikens innehåll
