I ett närmast politiskt inlägg kritiserar och problematiserar IMF, Den Internationella Valutafonden tillståndet i USAs ekonomi, länk, länk.
Fonden och dess styrelse gör i sin årliga utvärdering av USAs ekonomi ett antal relevanta och och viktiga noteringar av USAs ekonomi. Som bekant är den problematisk, även om den väsentligt är i bättre skick än sedan förra rapporten gavs ut. Framförallt skuldsättningen och ett antal strukturproblem oroar. Riskerna i den finansiella sektorn har däremot minskat. Tillväxten spås enligt IMF till 1,7% i år och 2,7% nästa år.
Det IMF kräver av USA är att man ska vänta med de att dra tillbaka likviditetspåspädningarna från Fed. Skälet är inte omtanke om USAs ekonomi. I stället sneglar man uppenbarligen på de problem som en stramare likviditet skulle innebära för om kriserna i Italien och Frankrike fördjupas. Vidare är man tveksam till att USA resolut minskar sitt budgetunderskott.
IMF har gjort sig kända för att inte bedriva politik genom sina landrapporter. Den man nu publicerat om USA är ett undantag. Det finns anledning att fråga sig om IMFs chef, den tidigare Franske finansminstern Christine Lagarde utövat inflytande på några av rapportens rekommendationer.
Det som kanske är allra märkligast är att man menar att Federal Reserve inte har varit tillräckligt tydligt med att man avser minska sina likviditetsinterventioner. Detta har som bekant kommunicerats redan tidigare. Även här anar man politik och inte omtanke om USAs ekonomi
IMF har i och för sig dragit förhastade slutsatser förr. Man erkände så sent som in juni i år att man var för optimistisk om återhämtningen i den Grekiska ekonomin, länk.
Det är bara att hoppas att nästa IMF chef inte kommer från ett inflytelserikt krisland. Det krävs armslängds avstånd mellan krisekonomierna och IMF cheferna.
