Inflationsbekämpning har varit en av de viktigaste uppgifterna för politiken i västvärldens demokratier. Helt vill man inte ha bort inflationen utan 2-2,5% inflation per år har ansetts både sunt och önskvärt. I tider av låg tillväxt är det frestande för politiken att ge ekonomin påspädning. En oönskad bieffekt blir ganska ofta inflation.
Från USA hör vi nu signaler som är helt nya. Det vore bra för ekonomin med inflation, länk.
Ribban för acceptabel inflation skulle kunna ligga på 6% per år. En tredubbling av den inflation som Fed tidigare har ansett acceptabel. Bland argumenten som hörs är inte oväntat att det är bra för de skuldsatta- För dem som lånat gör högre inflation det mindre betungande att betala tillbaka lånen. Det skulle kunna vara en beskrivning av USA som nation.
Med en ny chef för Fed, Janet Yellen från nästa år kommer en inflationskramare att överta ledarskapet. Hon menar att en begränsad inflation ger upphov till goda spiraler. Högre priser ger, högre vinster, högre löner och lättare att betala tillbaka lån är resonemanget.
Det finns bara ett stort problem med inflationsvurmen. Att kontrollera inflation när man väl har accepterat att den blir högre är närmast omöjligt. Experimentet riskerar att världen går från ett låginflationssamhälle till ett höginflationssamhälle. Även om det inte var meningen. Skenande räntor blir en avigsida. Med tungt skuldsatta nationer, delstater, kommuner och städer kan detta snabbt ge många och definitivt oönskade effekter.
Frestelsen för enkla lösningar ligger alltid nära i tider av kris. Låt oss hoppas att låginflationssamhället har kommit för att stanna.
