Den representativa demokratins förlovade land har hittills varit Sverige.
Medborgarna har inte haft förtroendet att i folkomröstningar kunna bestämma över sitt väl och ve. I de tre nationella folkomröstningarna om; ATP systemet, 1957, högertrafik, 1955 och kärnkraft, 1980 har medborgarnas röst inte betytt något.
I ATP frågan röstade 46,4% för allmän tilläggspension. En majoritet ville ha en annan lösning. I högertrafikfrågan röstade 82,9% för vänstertrafik. 18,9% av de röstande ville att kärnkraften skulle vara kvar. Resten av befolkningen ville att kärnkraften skulle avvecklas, fast i olika takt. Politikerna lyssnade till medborgarnas råd men gjorde något annat.
I det lilla alplandet Schweiz är det precis tvärt om. Förresten, litet är inte Schweiz. Landet har 7,5 miljoner innevånare. De viktigaste besluten tycker Schweizarna är för viktiga att överlåta till politiker. Dessa beslut fattas genom beslutande folkomröstningar på kantonal nivå och på federal nivå.
Argumentet för den representativa demokratin i Sverige har varit att valen är verkligt representativa. Cirka 85% av befolkningen röstar i de allmänna valen. Dessutom har partierna varit representativa. Med flykten från partierna blir det senare allt mindre sant. I framför allt kommuner kan ett mycket litet fåtal medlemmar i ett parti bestämma över en stor majoritet. Sannolikt, en förklaring till politikerföraktet.
I denna miljö uppstå därför nya partier. Fenomenet är känt på lokal nivå. Miljöpartiet, Ny demokrati och Sverigedemokraterna är exempel på att nya, missnöjesinriktade partier som vuxit fram på nationell nivå.
Framför allt är de nya partierna ett lokalt och regionalt fenomen. Ett nytt exempel är Äkta demokrati, som leds av Hans Jangeby, länk. Partiet är lokalt och verkar i Värmdö. Idén är att fungera som en sorts rangerbangård för medborgarnas åsikter. Sedan ska kommunfullmäktigeledamöterna rösta så som medlemmarna röstat i varje enskild fråga. Politikerna ska inte ha några egna åsikter.
På ytan kan detta förefalla frestande. Efter lite reflektion ser de flesta riskerna. En av dem är utröttningseffekten. Allt för många omröstningar om allt för ”små” frågor kommer bara att förflytta makten från en mindre representativ grupp till en annan.
Frågan som Äkta demokrati aktualiserar om större direkt inflytande genom direktdemokrati för medborgarna, på den representativa demokratins bekostnad. Detta är mycket intressant. Här borde man snegla på den lilla alplandet Schweiz. Möjligheten till beslutande folkomröstningar kombinerat med representativ demokrati är en intressant väg. Politiska partier som är en sorts åsikternas rangerbangårdar är däremot ingen lösning. Partier ska stå för något för att vara meningsfulla.
