Sverige har fått en ny regering och ett nytt ledarskap. Alliansregeringens musketör-styre, ”en för alla, alla för en” har ersatts med något annat. En socialdemokratisk regering som släpper in miljöpartiet, men självklart inte på lika villkor är svaret. Det är i sig en särskild utmaning om än inte oväntad.
Ministrarna är med få undantag inte specialister inom sina ansvarsområden. Även om Magdalena Andersson och Peter Hultqvist avviker markant från detta. Även Morgan Johansson och Åsa Romsson har i viss utsträckning sakkunskap inom de områden man blir ministrar för.
Stefan Löfven skapar inte ett lag som Fredrik Reinfeldt gjorde. I stället väljer han ministrar som har till huvuduppgift att göra honom större som ledare. Stark statsminister och svaga fackministrar är temat, med några undantag. Då får ministrarna inte ha för djup sakkunskap. En sorts återgång till ett Göran Perssonskt traditionellt socialdemokratiskt ledarskap. Risken med att bygga en regering som Löfven gör är att det tar längre tid innan ministrarna blir varma i kläderna än om han hade valt ministrar med större sakkunskap. Visst, en del ministrar har bred politisk erfarenhet och kommer att klara det bra, som Mikael Damberg. En annan risk som Löfven tar är att få en buffeltämpel om han sätter ned foten i olika relationer och sakfrågor.
Finansminister Magdalena Andersson kommer att framstå som saklig och på många sätt torr som Anders Borg. Om personprofilen fungerar en gång till återstår att se, men sannolikt. Tidigare socialdemokratiska ministrar var personligheter på ett helt annat sätt. Kompetens verkar vara varumärket. Om detta går ihop med Per Bolund som inte har samma kompetensdjup som Anderssson återstår att se, men sannolikt blir det relativt snabbt slitningar här.
Försvarsminister Peter Hultqvist är den typ av försvarsminister som vi senast såg i Mikael Odenberg. Han kommer att driva försvarsfrågorna och inte driva finansministers försvarspolitik. Det mår detta sakområde bra av. Speciellt när omvärlden är så osäker som den är.
Den inre kärnan i regeringen är Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Peter Hultqvist och Mikael Damberg. Om Margot Wallström kommer ingå i denna är däremot högst oklart. Hon riskerar att flyta lite fritt. Att Carl Bildt gjorde det fungerade. Hans styrka fungerade. För Wallström är däremot utfallet mycket mera oklart.
Löfvens regering är en återgång till det gamla kända för för socialdemokrater. Förutsättningarna är helt nya. En svagare bas och koalition är två nya utmaningar. Att nytänkandet lyser med sin frånvaro är förstahandsintrycket.
