Barack Obama kommer att lämna sitt ämbete och rollen som USAs 44:e president den 20 januari 207. Då svärs en ny president in. Från den 8 november 2016 sker en överlämning mellan avgående och tillträdande president. Obama är just nu inne i den del av presidentperioden när man kallas för ”lame duck”. En period då presidenter i allmänhet brukar få lite uträttat. Vad har Barack Obama åstadkommit och hur stora är presidentens chanser att lyckas med sitt miljöinitiativ?
Det var många ord och mycket vältalighet som förde denne man till Vita huset. Det har hänt ganska mycket under Barack Obamas presidentperiod. Som exempel kan nämnas att USA inte är längre oljeberoende och att samkönade äktenskap är tillåtna. Inget av detta beror inte på presidenten, Marknaden genom oljepriserna har skapat nya former av olje- och gasutvinning och har gjort landet närmast självförsörjande på olja.
Samkönade äktenskap är tillåtna, i detta konservativa land. Ett beslut inte av presidenten, utan av högsta domstolen.
Finanskrisen hanterades i allt väsentligt i övergången mellan Georg W Bush och Obama tillsammans. Obama och hans dåvarande finansminister var arkitekten bakom räddningen av bilföretagen Chrysler och GM genom massivt statligt stöd i mars 2009. Bolagen har sedermera återgått i privat ägo. Skattebetalarna har inte förlorat några pengar på detta.
Barack Obama har fått igenom sin hälsovårdsreform, kallad Obamacare. I vart fall i allt väsentligt.
Ett avtal med Iran om kärnteknologi är framförhandlat, men inte godkänt. Mycket talar för att det aldrig blir underskrivet av USAs egna lagstiftande församlingar.
Det som inte har uppnåtts lyser dock starkare än det som uppnåtts. Först på detta området märks vallöftet att Guantanamo ska stängas. Så har inte skett.
Underskotten i den federala budgeten är alarmerande. I konflikterna med kongressen stoppades under någon vecka stora delar av den statliga administrationen. En kompromiss nåddes sent omsider.
Samarbetet med lagstiftarna i kongress och representanthus har fungerat dåligt. Barack Obama har varit en president som inte förmått nå förhandlingslösningar. Om det berott på oförmåga eller ovilja eller något annat kan diskuteras. I sammanhanget ska det sägas att polariseringen i USAs politik även till del är ett ansvar för republikanerna. Det slutliga ansvaret för att skapa politik ligger dock alltid på presidenten.
Amerikanska styrkor har dragits tillbaka från Irak och insatsen i Afghanistan består numera av ungefär 10 000 amerikanska soldater. Insatserna i Libyen och Syrien har präglats av valhänthet. USA bär ett delansvar för att IS har kunnat växa sig så starka som man gjort. Mot denna bakgrund förbleknar framgången av att ha avrättat Osama bin Laden.
Upptiningen av relationerna till Kuba, har mera kosmetiskt än realpolitisk värde, men är förvisso en av de få utrikespolitiska framgångarna.
I ett sista försök att framstå som handlingskraftig är nu miljöfrågorna det sista kort som Obama spelar. Om han ska lyckas på detta område krävs förhandlingar och samspel med de lagstiftande politikerna som inte tidigare skett tidigare. Sannolikheten för detta är låg.
Sannolikt blir eftermälet: Barack Obama, presidenten som talade mycket och väl, men som uträttade lite.
