De borgerliga allianspartierna är vilsna. De är ideologiskt svaga, fångade i ett socialdemokratiskt problemformuleringsmonopol och de saknar självförtroende. De har ingen tydlig vision, uppvisar inget engagerande ledarskap och är kort och gott tråkiga. Deras enda tröst är att de rödgröna är ännu sämre.
För att alls kunna lyckas med något måste man veta vad man vill. Att få makt kan vara ett mål. Men det kan bli rätt tomt och innehållslöst – vilket Alliansregeringens andra, anemiska mandatperiod med all önskvärd tydlighet visade. Det krävs något större, något som kan engagera så väl de egna som väljarna.
Man måste också tro på det man sysslar med och på att man kan lyckas. Här har av-ideologiseringen av de borgerliga partierna blivit ett problem. De som inte vet varför de kämpar är dömda att bli omständigheternas, fokusgruppernas och opinionsmätningarnas fångar. Om politiken styrs genom att man sticker upp ett finger i luften för att se varåt det blåser – då kommer man man på sin höjd att kunna locka lättrörliga, otrogna väljare.
Så, vad är då borgerlig politik? Jag skulle vilja påstå att det handlar om synen på människan. Är vi fria, självständiga individer eller anonyma undersåtar i ett själlöst kollektiv? Detta är den klassiska frågan – som är minst lika aktuell i dag som någonsin tidigare.
Den borgerliga visionen måste vara att ge individen frihet, svängrum och makt över sitt eget liv. Detta skapar inte bara större förutsättningar för att människor skall kunna bli lyckliga och leva efter eget huvud. Det ställer också krav på eget ansvar. Vilket är karaktärsdanande på ett sätt som i slutändan blir till nytta för hela samhället.
I förhållandet mellan medborgare och stat är våra fri- och rättigheter avgörande. Skälet till att de existerar är att sätta gränser för statens makt över individen. Därför är respekten och försvaret för dessa ett lackmustest för borgerlig politik. Det är därför sveket framstår som så totalt när borgerliga politiker inte respekterar värden som rättsstat, yttrandefrihet eller människors rätt till privatliv.
De borgerliga partierna har nu en chans att använda tiden i opposition för att hitta tillbaka till sina ideologiska rötter. Misslyckas det, då är tiden mogen för att skapa något nytt istället.
/ HAX
