Jag drar mig till minnes hur det var under primärvalen i USA 2016. -En efter en föll de etablerade kandidaterna bort. Bland de sista var Jebb från presidentklanen Bush som hade spenderat mycket pengar för varje röst han fått. Nu det räckte inte. Sliten, trött och uppgiven drog Bush tillbaka sin kandidatur. Det var i samband med primärvalet i North Carolina. Där förövrigt guvernören då hette Nikki Haly. Numera USAs FN ambassadör. Då stödde hon presidentkandidaten en annan ur etablissemanget, Marco Rubio. I morgonen Haly en möjlig republikanskt presidentkandidat.
I slutet fanns det tre kandidater kvar, två antietablissemangskandidater; Bernie Sanders och Donald Trump och en etablissemangskandidat, Hillary Clinton. Hur det gick är historia.
I valkampanjen slet analytiker sitt hår. Man förstod och verkade ändå inte dra de självklara slutsatserna. De flesta förståsigpåare och partistrateger önsketänkte valresultat.
Barack Obama hade skapat fenomenet Donald Trump, länk. Ord i stället för leverans var förklaringen. I traditionella industristater i kris startade det. Väljarna vände sig mot etablissemanget. De röstade inte så mycket för något som mot något.
I Sverige hade vi ingen Barack Obama. Vid hade en överenskommelse som hette DÖ. Ett sätt för att undvika att väljarna fick inflytande över politiken. Ett odemokratisk drag av etablerade politiker.
Flyktingpolitiken var länge något som man inte fick kritiskt granska utan att stämplas som samhällsfiende. -Klart är att inget samhälle klarar hur många flyktingar som helst. Utom möjligen hos etablerade politiker. Ett annat tabuområde var kriminalitet i problemområden. Det fanns inte. Utom för dem som såg problemen med egna ögon.
Nu blandas flyktingpolitik och arbetskraftsinvandring ihop. Det senare centralt för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Arbetsgivarna ska inte kunna anställa utländsk arbetskraft utan att staten ger sitt medgivande. Mindre klokt. Barnet åker ut med badvattnet. Politiken ska anpassas och det fort på område efter område.
Stämningsläget i Sverige är som under primärvalskampanjen i USA 2016. -Jag vet för jag var där. Väljarna röstar mot etablissemanget och inte så mycket för något. Man kan invända att det finns inte så mycket att rösta för heller. Berättelserna om vad partierna vill åstadkomma är svåra att uppfatta.
Valets två vinnare kommer att vara Sveriges svar på Bernie Sanders, vänsterpartiet, länk och Sveriges svar på Donald Trump, sverigedemokraterna. Etablissemangsväljarna flyttar sig paradoxalt nog till centern. Centern för gammal traditionell svensk flyktingpolitik kombinerat med politiskt korrekt miljöpolitik. Därav deras uppgång. Naturligtvis röstar en hel del som de alltid gjort.
De två stora partiernas flört med Sanders och Trump skrämmer väljare i riktningar där man finner trovärdighet. Det saknar i stor utsträckning både socialdemokrater och moderater.
Det är inte väljarna som skapar kaoset efter valet. Det bäddade de etablerade partierna för.
