Hur ska man skapa ekonomi på kombinationen av nättidning och papperstidning? Frågan är inte en 10 000 kronors-fråga. Det är en miljardfråga i dollar.
Svenska Dagbladet har sedan en tid infört en begränsning i hur många artiklar man kan läsa per månad på nätet utan att betala. Dagens Nyheter har gjort vissa artiklar spärrade för andra än för betalare. Nya Wermlandstidningen stänger nätet för gratisläsning, länk. Fler funderar och undrar hur man kan ta betalt.
Man kan undra hur redaktörerna tänker? Nyheter är numera så lätt tillgängliga att de kommer att förbli gratis. Hur väl förpackade och snabba nyheterna än blir kommer ingen på sikt att kunna ta betalt för dem. Hela idén om att betala för nyheter bygger på att någon, nyhetsförmedlaren har ett informationsövertag. Det har för alltid försvunnit med internet.
Der stora problemet för tidningarna är att skillnaden mellan tidningen på nätet och tidningen på papper är för liten. Därför uppkommer diskussionen om hur man ska ta betalt på nätet. Underförstått eftersom prenumeranter får betala för samma innehåll.
Internet skulle kunna vara kvalitetsjournalistikens återkomst. Ett nyhetsflöde på internet och kvalificerade analyser och kommentarer i papperstidningen är sannolikt modellen. Det ger möjlighet för journalisterna i papperstidningen att göra mer av research och bättre journalistiskt arbete. Dessutom blir denna journalistik mindre tidskritisk. Det innebär bland annat en renässans för de långa reportagena.
På internet kan läsarnas interaktivitet förädlas och ge ett större allmänt värde. Att redigera läsaraktivtet som kommentarer och länkar skapar ett mer spänstigt forum på nätet.
Att göra samma sak och bara låta distributionskanalen vara olik kommer aldrig att fungera i längden.