2015 har hittills varit Sverigedemokraternas år i politiken. Man har enligt opinionsundersökningarna ungefär fördubblat sitt stöd bland väljarna sedan valet. Genom skickligt planerade och genomförda aktiviteter har man lyckats få stort fokus. Affischkampanjen i tunnelbanestationen Östermalmstorg har utmanat vänsterkanterna som okritiskt gått till angrepp inte bara på Sverigedemokraterna utan på själva demokratin.
Att uttrycka sina åsikter hur avskyvärda de än är tillhör demokratins grundförutsättningar. Att inte respektera andras rätt att uttrycka sina åsikter är alltid odemokratiskt. I vart fall så länge budskapet håller sig inom yttrandefrihetens gränser. Att hindra uttrycken är odemokratiskt.
Sverigedemokraterna har lyckats i att framställa sig som oppositionspartiet. Detta kombinerar man framgångsrikt genom att peka på hur man mobbas och exkluderas. Trots detta skulle ett parti av den storlek man har i riksdagen skulle under normala förhållanden inte får det mediala utrymme man får.
Grundbulten för partiets budskap har skapats av socialdemokrater och moderater, med aktivt stöd av de andra Allianspartierna. Decemberöverenskommelsen, DÖ är ett sorts arv från Fredrik Reinfeldt och ser allt mer ut att bli Stefan Löfvens politiska testamente. Själva överenskommelsen är ett sätt att sätta sig över väljarnas vilja. Idén och orden i grundlagen om att ”all makt utgår ifrån folket” borde vara okränkbar. I stället har man genom decemberöverenskommelsen, DÖ försökt omtolka grundlagen till att all makt utgår från politikerna. Denna typ av lösningar straffar sig alltid.
Den svenska politiken har hamnat i sig ett läge där Sverigedemokraterna, som vi ofta pekat på risken för, har stöd av mellan var fjärde och femte väljare. Självklart ritar detta om den politiska kartan.
I Danmark, Norge och Finland har partier av Sverigedemokraternas snitt släppts in i värmen. I Norge och Finland sitter de i regeringsställning. Sverige kommer inte att bli ett undantag. Först genom att ta partier som dessa på allvar och ge dem ansvar minskar de i attraktivitet. Det visar erfarenheten.
Att sedan den svenska integrationspolitken inte fungerar helt som den borde, är inte lägre vara någon hemlighet. I vart fall verkar de etablerade partierna gå i otakt med en betydande del av väljaropinionen på detta område.
