Frågan är om hur många länder som finns kvar som euroländer om fem år?
I dag är det 17 länder och 330 miljoner europeer som har denna valuta.
Frågan är hur euron kommer att falla sönder. Är det genom att de starka lämnar eller genom att de svaga tvingas lämna?
Kortsiktigt försöker den europeeiska centralbanken köpa statsobligationer till högre pris än marknadspris. Vi kan kalla detta för ”ipren-lösningen”
. Patienten är fortfarande sjuk, men symptomen är lindrade.
På medellång sikt försöker man minska skuldkrisen genom inflation. Mer pengar i omlopp ger lägre värde på pengarna. Det gör dessutom att importen till euroländerna bli dyrare. Lösningen heter denna gång: ”ännu mer ipren”.
Den logiskt rationella lösningen borde vara en sydeuro och en nordeuro.
Det skulle rädda ansiktet på politikerna. Euron finns då kvar, fast i två utgåvor.
I grunden är eurokrisen en skuld och strukturkris. Den kräver andra lösningar än ipren och ännu mer ipren. Då krävs både strukturlösningar och disciplin. Hittills har lösningar som tar tag i grundproblemen betraktats som inte möjliga.
Grekland, lär inte vara ett av dem.
Italien är ett annat land som sannolikt ser att ett liv utanför euron är mera lönsamt än innanför.
Frankrike vinglar på en snirklig serpentinväg.
Om utvecklingen fortsätter kommer även EU att riskera att decimeras. Första land som vill omförhandla villkoren lär vara Storbritannien.
