02172019Huvudnyheter:

MENINGAR OCH REFLEKTIONER OM HUR VI FORMAR VÅR VÄRLD OCH VÅRT VARANDE, I DET STORA OCH DET LILLA, I DET AVLÄGSNA OCH DET NÄRA

Fallet Mustafa visar på en socialdemokrati utan smak för demokrati

Den senaste tidens debatt kring fallet Omar Mustafa visar på ett antal obehagliga förhållanden kring socialdemokratin som inte har debatterats.  Meningarna har tidigare kommenterat i olika inlägg, länk, länk.

Detta har inte inte uppmärksammats av media eftersom den nuvarande ledningen har varit duktig att hantera media och har en relativt hög social kompetens.

Det började med valet av Stefan Löfven. Han valdes inte på demokratisk väg. Det borde vara en självklarhet i ett demokratiskt parti. I stället valdes Stefan Löfven av ett litet utvalt fåtal. Först ett år senare bekräftades valet av en kongress. I efterhand bekräftades valet demokratiskt.

Partikongressen var en sluten föreställning. Däremot var den precis som vanligt för socialdemokratin avgjordes frågor i slutna rum. På många sätt blev traditionellt mygel den vanligaste arbetsformen. Det är något annat än partiets polerade ytan. I grunden måste socialdemokratin förändra sina arbetsformer för att på allvar kunna kalla sig för ett demokratiskt parti.

Omar Mustafa blev kandidat till partistyrelsen på grund av mygel. Ett par ledande företrädare för Stockholms arbetarekommun vill göra sig kvitt Ylva Johansson. Då passade Mustafa bra som ett redskap.

De Stockholms arbetarekommuns företrädare inte hade räknat med var att den gamla stridsfrågan i partiet om ProIsrael eller ProAraberna skulle dyka upp. Stefan Löfven tillhör ProIsraelfalangen.

Det finns två förhållanden som är extra allvarliga när det gäller Omar Mustafas påtvingade avgång.

Det en är att han kan inte belastas för uttalande som strider mot partiets grundläggande värden. Det har bland annat SvD visat i en faktakoll, länk. Mustafa kan ha fällt olyckliga uttalande om Israel. Han har fällts på falska eller förfalskade bevis, länk. Det visar på ett parti som internt saknar respekt för moral och rättssäkerhet. Det borde oroa väljarna. Detta borde göra att Stefan Löfvens ledarskap ifrågasätts.

Det andra är att Mustafa inbjudit och möjligen avsåg inbjuda föreläsare med misshagliga åsikter. Att skapa forum, av vad slag det vara må för debatt i samhällsfrågor borde alltid tala till en persons fördel. Inom socialdemokratin är det däremot så att debatten ska föras av de politiskt korrekta. Om man ska kunna komma tillrätta med tendenser inom samhällsdebatten som man ogillar måste dessa få komma till tals. Naturligtvis inom yttrandefrihetens gränser. Först då kan man bemöta det man ogillar. Sanningen är tyvärr att socialdemokratin inte gillar öppen och demokratiskt debatt, såvida man inte själv kan styra den. Därför är det egentligen inte så underligt att Mustafa får lämna partistyrelsen på grund av demokratiska ambitioner och för att han slår vakt om yttrandefrihetens möjligheter.

Hade han däremot argumenterat för att minska yttrandefriheten så som gjorts i Storbritannien av ledande  muslimer hade saken kommit i ett helt annat läge.

Man kan inte annat än hålla med Jan Guillou i Aftonbladet, länk, där han skriver att hanteringen av Mustafa är ett: ”Ynkligt skådespel av S som förvandlats till ett politiskt hönshus”.Samtidigt borde Guillou vara tydligare med att det som skett inte är en tillfällighet. Det är ett systemfel inom det socialdemokratiska partiet.

Lösningen för socialdemokratin blir som vanligt. Vid lämpligt och lägligt tillfälle lämnar Veronica Palm sina ledande befattningar inom partiet, länk. Inte så att det kan kopplas till Mustafa-misslyckandet. Nej orsak och verkan vill partiet dölja. Fortfarande agerar man i nutid med metoder som tillhör historien. Det är här socialdemokratins stora problem ligger. Här är förklaringarna till varför väljarna sviker när det gäller.

Partiledningen däremot fortsätter sjunga som Edvard Persson.

Vad händer nu?

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Lämna en kommentar