Storbritannien röstade för självständighet från EU. Så vad händer nu?
Till en början – rätt lite. Det kommer att ta tid innan förhandlingarna kommer igång på allvar. Ett skäl är att man inte vill störa det franska valet nästa vår och helst inte heller det tyska nästa höst.
Men jag kan mycket väl ha fel på den punkten. Det finns uppenbart goda skäl att göra processen så kort som möjligt, för att snabbt kunna vända blicken framåt. Men även då kommer utträdesförhandlingarna att ta sin tid.
Förr eller senare måste britterna dock kapa förtöjningarna mot kontinenten. Den avgörande frågan är om man då kommer att välja den marknadsliberala väg som många Brexit-anhängare målat upp eller ej.
Britterna kommer att behöva hålla en radikal frihandelslinje. Love all. Serve all. Om det sker kan det bli lyckat på sikt. Men blir det så? Det är en inrikespolitisk fråga. Möjligheten finns, i och med att Tories har egen majoritet i parlamentet. Men kommer den politiska viljan att finnas? Kommer Tories att stå enade nog för att klara av att peka med hela handen? Det återstår att se.
En annan fråga är hur man kommer att hantera den fria rörligheten. När kommer Storbritannien att stänga gränsen för andra EU-medborgare? Vad kommer att gälla för alla européer som idag befinner sig i Storbritannien? Och hur kommer det att bli för de britter som bor och jobbar i EU?
Min gissning är att de EU-medborgare som idag har sitt hem på de brittiska öarna kommer att få stanna. Det behövs trots allt hantverkare och barnflickor. Och motsvarande bör komma att gälla för britter i Europa. Men sedan är det stopp.
Frågan är vid vilket datum man drar gränsen. Förmodligen den dag förhandlingarna om utträde i enlighet med Lissabonfördragets artikel 50 formellt påbörjas. Eller den dag utträdet fullbordas. Men man kan bara spekulera. Det enda som förefaller säkert är att den fria rörligheten nu närmar sig sitt slut. Vilket naturligtvis – som isolerad fråga – känns trist.
Sedan har vi frågan om Skottland, som vill vara en del av EU. Nu kan vi vänta oss förnyade krav på skotsk självständighet. (En sidoeffekt av detta blir att det skotska nationalistpartiet kommer att hålla en fortsatt hög profil, vilket innebär att de även framöver kommer att dränera Labour på väljare i norr.)
Slutligen, när detta skrivs har premiärminister Cameron just talat utanför No 10. Han gör en Reinfeldt – väljer att avgå och vill att en ny premiärminister skall vara på plats till Tories partikongress i oktober.
På sätt och vis ger detta besked andrum. Nu skjuts de flesta praktiska frågor om Brexit framåt, till i vinter.
/ HAX
