Som bekant är det enklare att göra fisksoppa av ett akvarium än det omvända.
Det är lättare att förstöra incitament för personligt ansvar än att bygga upp dem. Det är lättare att förstöra företagsklimatet än att göra det bättre. Det är enklare att tömma demokratin på värde och innehåll än att ge den förnyat liv. Speciellt om man drivs av missriktade, tondöva, dogmatiska motiv.
Vill man minska risken för oväntade och oönskade konsekvenser – då bör man skynda långsamt. Bygga på erfarenhet. Sprida sina ägg på flera olika korgar. Ha ett nyktert förhållningssätt till verkligheten och omfamna logiska processer på ett rimligt sätt.
Samtidigt måste samhället naturligtvis röra sig framåt och utvecklas.
Frågan är vem som hanterar detta bäst. Politikerna och deras funktionärer? Eller folket och marknaden?
När politiker får härja fritt, då drabbar deras beslut alla. Det räcker med ett felaktigt beslut på en plats, vid ett tillfälle, så drabbas alla. Hela kommunen. Eller alla EU:s drygt 500 miljoner medborgare.
Det är inte alls så att politikernas mandat innebär att de är bättre på att sköta saker och ting än andra. För om människor inte anses kunna betros med makt över sina egna liv, hur skall de då kunna betros med makt över andra?
Politikens uppdrag borde begränsas till att endast hantera ett litet antal frågor av gemensam vikt och av sådan natur att de bäst hanteras gemensamt. Dess uppdrag är inte att styra och ställa över andra, utan att vara sina väljares och folkets tjänare.
När den enskilda individen och marknaden tillåts driva samhället framåt, då sker det normalt sett i spontant, frivilligt samarbete och med metoder som bygger på beprövad erfarenhet. Marknaden är lyhörd för folkets behov, överlägsen vad gäller att allokera resurser, erbjuda mångfald och mångfaldens stabilitet – och är dessutom snabb och makalöst kreativ.
Men det finns också plats och uppgifter för politik och förvaltning. Till exempel att sätta upp enkla, rättvisa och begripliga regelsystem som så många som möjligt kan acceptera. Att upprätthålla dessa regler och grundläggande lagar som rör respekt för liv, säkerhet och egendom – lika för alla. Att skydda oss mot andra, snarare än mot oss själva. Att lösa tvister.
Det kan låta minimalistiskt. Men detta är en mycket grannlaga uppgift som kräver gott omdöme, ödmjukhet och rättighetsorienterade principer.
Här någonstans borde rågången mellan det politiska och det civila samhället gå.
/ HAX
