Det ligger en viss ironi i att Sverige i princip var en frihandelsnation innan vi gick med i EU. Sedan, när vi gått med i den så kallade frihandelsunionen, blev vår handel med omvärlden betydligt mer reglerad.
Det finns två förhållningssätt till frihandel. Det ena är att man inte har några tullar eller handelshinder, handlar med alla och hoppas att andra länder har samma sunda inställning till oss. (Om inte, så innebär i vart fall frånvaron av svenska tullar att svenska konsumenter får billigare varor.)
Det andra är att man försöker »harmoinisera« handeln mellan specifika länder, till exempel genom att ömsesidigt inkorporera varandras respektive produktregler och lagstiftning. Det blir ofta mycket omfattande, byråkratiskt och handlar i slutändan mest om att tynga marknaden med fler regler.
Som om den harmonisering som krävs inte skulle ske ändå, spontant, på en fri marknad? Alla som tillverkar produkter som går på export vet att det finns olika produktregler (till exempel vad avser säkerhet) i olika länder. Så man anpassar sina produkter till olika marknader. Det sker av rent vinstintresse och kräver ingen omfattande detaljreglering eller byråkrati.
Det byråkratiska förhållningssättet till frihandel dras med fler problem. Till exempel förhandlas avtalen som regel fram bakom stängda dörrar – trots att de sedan får i stort sett samma effekt som lagstiftning. Det är ett demokratiskt problem. Nu för tiden innehåller många av dessa avtal dessutom konfliktlösningsmekanismer som bakbinder folkens demokratiskt valda representanter. (Till exempel kan det avtal som nu förhandlas fram med USA leda till att det blir omöjligt för EU att reformera sin upphovsrättslagstiftning till moderna tider och verkligheten. Och avtalet med Kanada tycks leda till att EU undergräver sina egna regler om persondataskydd.)
Det skall bli intressant att se vad som händer när Brexit blir verklighet. Bryssel har flaggat för att det kan bli svårt och ta lång tid att få fram ett handelsavtal mellan EU och Storbritannien. Så varför inte satsa på fri handel, utan en massa onödiga regleringar, istället? Britterna kommer att vilja fortsätta köpa bilar från BMW och tyskarna kommer att vilja fortsätta sälja dem. Belgien skulle lamslås utan brittiska tångräkor. Den europeiska flygindustrin kommer även framöver att vilja ha de bästa motorerna, från Rolls Royce. Så varför krångla till allt med att reglera och byråkratisera den handel som bäst sköter sig själv?
Den deprimerande verkligheten är att EU inte är intresserat av frihandel med sin omvärld. De flesta medlemsstater och EU-politiker ägnar sig hellre åt protektionism. (Och åt att försöka undvika nödvändiga strukturomvandlingar.) Dessutom har EU byggt fast sig i stödsystem (till exempel på jordbruksområdet) som motverkar fri handel på en öppen marknad.
Samtidigt skulle det, på lite sikt, vara ett oerhört lyft för europeisk ekonomi med verklig fri handel. Det skulle sätta fart på hjulen, driva upp tillväxten och skapa massor av jobb. EU skulle kunna bli en tigerekonomi, om dess ledare bara vill och vågar.
Men det kommer knappast att ske. EU rör sig i motsatt riktning.
/ HAX
