Jag tror att nästa svenska valrörelse kan bli stökig.
Skälet är att det börjar gå upp för folk att våra politiska ledare inte är de salomoniskt visa människor som de gett sken av. De är enkelt uttryckt inte särskilt kompetenta.
Det enda de verkligen behärskar, det är det politiska spelet. Vilket till stor del går ut på att få det att se ut som om de har kontroll. Genom att bete sig på ett visst sätt, använda ett visst språk och en viss liturgi duperar de alla andra. Det är ett jobb. Ofta med bra lön. Och med en extra förmån: Makt över andra. (Även om de inte förstår att använda denna makt på ett förnuftigt sätt – så är den en kraftfull drog.)
Men i grunden är politik ett illusionsnummer. Kejsaren är naken.
De rödgröna vet inte vad de vill, har inga nya idéer och tycks mest ställa till med oreda. Alliansen har tappat sugen, glömt färdriktningen och är medskyldiga till mycket elände – som poliskrisen, försvarskrisen och det regelverk som leder till att migranter som bott många år i Sverige, rotat sig, talar språket, har jobb och betalar skatt kastas ut.
Vad gäller Sverigedemokraterna tror jag att inte ens de själva – egentligen – skulle vilja komma till makten. Deras politik är på område efter område omdömeslös, illa genomtänkt och bygger på något slags nostalgisk dröm om ett samhälle som egentligen aldrig fanns. Dessutom är rädsla och hat dåliga som drivkrafter för att bygga ett dynamiskt och framgångsrikt samhälle.
Vi kan kanske behöva folkvalda representanter för att sköta ett litet antal gemensamma angelägenheter. Men mandatet att styra och ställa över våra liv och allt annat – det har politikerna tagit sig själva. Makteliten har helt enkelt gynnat sig själv och närstående särintressen på folkets bekostnad. Man har vänt ut och in på demokratins själva syfte, kärnvärden och metod.
I en fungerande demokrati skall individen respekteras som fri medborgare, inte betraktas som undersåte i ett ansiktslöst kollektiv.
Det mesta i samhället ordnar sig utan politik och politiker. Människor gör frivilligt affärer med varandra, marknaden tillfredsställer de mest skiftande behov och ur mångfalden växer spontan ordning. Gå in i en matbutik och begrunda den fria ekonomins mirakel. Tänk sedan på hur det var i det forna Östeuropa, där politiker styrde över allt, inklusive matproduktionen. Brödköer uppstår bara där politiker styr, aldrig på en fri marknad.
Därför måste politikerna hålla fingrarna borta från sådant de inte begriper och behärskar. Istället skall de fokusera på att få samhällelig kärnfunverksamhet att fungera väl till en rimlig kostnad. Vilket skall ske under öppenhet och med tydligt identifierbart ansvar inför folket.
Problemet är att man inte kan utgå från att väljarna gör rationella val och väljer kloka, ödmjuka och rimliga politiker istället. För vilka skulle det vara? Det finns ingen i dagens politiska startfält som inger vare sig hopp eller förtroende. Samtidigt verkar det inte finnas något bättre att hoppas på.
Vilket skapar ett läge där i stort sett vad som helst kan hända. Tro inte annat än att det finns de som skär pipor i vassen.
/ HAX
