Världen förändras, ständigt och allt snabbare. Den som inte följer med sin tid riskerar att bli irrelevant.
Därför är det märkligt att betrakta Socialdemokraterna, partiet som inte tänkt en ny tanke på hundra år. Sossarna har en självbild som det stora, statsbärande svenska politiska partiet – som i något slags normaltillstånd alltid är vid makten. Men de gör inget för att anpassa sig till tiden och verkligheten, för att inta just den positionen.
Ändå har socialdemokratin ett gyllene tillfälle. Alliansens styrkor är (i vart fall för tillfället) splittrade, vilsna och skotträdda. Det är i sådana lägen som moderna socialdemokrater griper tillfället i flykten – och gör en politisk omgruppering som kan tilltala såväl borgerliga väljare som näringslivet. Tänk New Labour.
Det räcker med en smula sunt förnuft. Skall sossarna lyckas hålla sina välfärdssystem och den politisk-byråkratiska klassen flytande, då måste de dra in riktiga pengar till statskassan. Därför behövs ett starkt och levande näringsliv, ett bra företagsklimat och entreprenörer som tillåts lyckas.
Det behövs även en ansning av välfärdssystemen. Vilket är mycket lättare att genomföra under en socialdemokratisk regering.
Här finns en uppenbar möjlighet för Socialdemokraterna omgruppera och att göra sig själva relevanta igen. Vilket med fördel skulle kunna kombineras med att man slutar peta i folks liv, ger människor lite längre koppel och erbjuder en mer avslappnad inställning till verkligheten.
Sådant förutsätter dock ledarskap. Så det kommer inte att ske. Speciellt inte med en motvillig fackpamp som partiledare och statsminister.
Istället står man parkerade till vänster, under inflytande av en allt starkare inre identitetspolitisk falang och beroende av Vänsterpartiet. Vilket också kommer att leda till förändring, fast på ett dåligt sätt.
Socialdemokraternas väg kommer därför att leda till högre skatter, mer politisering, mer klåfingrighet, mer byråkrati, mer centralstyrning, fler regleringar och mindre frihet. Man kommer att köra det spåret ända in i kaklet, så länge man sitter vid makten.
Oavsett hur svag, splittrad och eländig Alliansen är, så lär den dock efter nästa val – tillsammans med SD – bli större än de rödgröna. Igen. Men då kommer den knappast att släppa bollen. Då lär det vara slutregerat för Löfven. Om han vill försöka undvika detta öde, då är det dags att börja förändra socialdemokratin. På riktigt. På bred front. Genast.
Men därtill är sossarna alltför splittrade. Deras enda räddningsplanka lär bli att åter försöka muta väljarna med deras egna pengar. Att expandera systemet för att få det att absorbera grupp efter grupp, särintresse efter särintresse. Att göra människor beroende.
Sådant kan möjligen ge kortsiktiga opinionsvinster. Men det håller aldrig i längden.
/ HAX
