Begreppet populism kopplas ofta samman med en »stark man« eller med att politiker på höger- eller vänsterkanten driver förenklade krav som ofta är orealistiska, oansvariga och kontraproduktiva. Trump, Le Pen, Farage, Åkesson, Sjöstedt – alla har de denna etikett. Inte sällan förknippas begreppet (absurt nog) med en auktoritär ledarstil och totalitära tendenser.
Som om det inte skulle gå att föra folkets talan mot överheten och att kritisera den politiska eliten utan att tappa kontakten med demokratins större värden? Som om det inte skulle vara möjligt för folket att återerövra demokratin och göra sitt land rimligt igen?
Den härskande politiska klassen och dess funktionärer förtjänar all kritik. De samlar på sig makt och lägger sig i allt mellan himmel och jord – men saknar samtidigt den kompetens som krävs för att få saker och ting att fungera. De blundar för grundläggande ekonomiska samband. De ödelägger folkets och marknadens spontana, fungerande ordning. De använder sig av tvång (och om så krävs, våld) för att styra och kontrollera sådant som fungerar bättre av sig självt på en marknad med frivilliga aktörer. De skapar regelverk och särlagstiftning som gynnar vissa ekonomiska särintressen, korporativism och svågerkapitalism. Deras maktutövning sker i allt större utsträckning under en mantel av hemlighetsmakeri och bakom stängda dörrar. De inskränker våra fri- och rättigheter, kontrollerar och övervakar oss och reducerar demokratin till en simpel voteringsprocess. De tynger folket med höga skatter som inte står i proportion till vad de förmår att leverera. Och de lever gott på folkets bekostnad.
Dessutom är de berusade av sin egen makt. Det kan vara svårt att förstå för den som inte sett processen på nära håll – men makt är en drog. Att få bestämma över andra gör dåliga saker med människor.
Men måste alternativet vara despoter och vulgära missnöjespartier?
Är det inte snarare så att verklig populism vore att återföra makten till folket på riktigt? Att decentralisera och att ge människor större inflytande över sådant som rör deras egna liv? Att återupprätta de demokratiska beslutsformerna, öppenhet, delaktighet, ansvar och engagemang? Att låta pluralism, frivilligt samarbete och människors kreativitet föra samhället framåt?
För detta krävs ingen stark man. Allt som behövs är att man rullar tillbaka politiken, ger människor frihet under ansvar, vårdar de större demokratiska värdena och respekterar individen och hennes rättigheter.
Vissa saker i vårt samhälle hanteras kanske bäst tillsammans. Men man skall inte låta det gå längre än så. Det mesta sköts bäst av medborgarna själva, av folket.
På så sätt skulle man kunna göra Sverige lagom igen.
/ HAX
