Politikerna duckar för alla inkommande bollar. Fake news, klagar de när det blir för mycket. Men allt för ofta händer det att de påstått fejkade nyheterna lik förbaskat visar sig vara riktiga. Rent allmänt börjar det spreta mellan politikernas ord, deras handlingar och verkligheten.
Nuförtiden måste en politiker som öppnar munnen vara beredd på att tusentals pigga medborgare genast granskar vad hen säger. Dessutom ligger all gammal skit kvar på nätet, till allmän beskådan. Folket har världens samlade kunskap (och en hel del annat) tillgänglig online, till och med i mobilen – vilket lett till att det börjar ifrågasätta saker och ting.
Det måste vara ett elände att vara politiker i dag.
Stormedia försöker skapa en bild av att alla som käftar emot på nätet är rasister eller rent av nazister. Det är fel. Visst, de finns också. Men de är långt ifrån alla. Här finns mest vanligt folk, politiskt intresserade, upprörda skattebetalare och andra – som har högst legitima motiv. Här pågår ett brett samhälleligt samtal, om än i något slags teoretiskt moln.
Makten över verklighetsbilden är, i vart fall delvis, makt. Och nätet kan vara det verktyg med vilket folket är på väg att organisera sig. Vilket i så fall är på tiden.
Det är därför Maktapparaten hatar internet. Vi ser det hela tiden, dess olika försök att inskränka nätets frihet. Hur till exempel upphovsrättsfrågan används som murbräcka mot våra fri- och rättigheter. Massövervakningens koppling till Facebook. Nationella underrättelseorgan som tar reda på så mycket de bara kan, om allt möjligt. Datoriserad underrättelseanalys, där var och en av oss är en liten nod.
Vi är där nu. 1984. Storebrorsstaten har verktyg som står klara att vändas mot folket. Om den vill.
»Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta.« Denna godtrogna fras användes förr mest av dem som ville rättfärdiga sitt bristande engagemang för personlig integritet, demokrati och frihet. I dag har den mer blivit offensiv. Som östtyska, kommunistiska väggmålningar, typ.
Edward Snowden brukar bemöta detta påstående med att »Det är som att säga att man inte inte bryr sig om yttrandefriheten, bara för att man inte har något att säga.« Tänk igenom den tanken en stund.
Demokratin urholkas och vår frihet inskränks, ständigt. Makten fjärmar sig från folket. Man måste fråga sig: Varför? I vems intresse?
Det vi ser är en kamp om makten. I vilken överheten just nu har ett fast grepp om folkets privata delar. Människor som tar striden och gör motstånd är sällsynta.
/ HAX
