Det är intressant att se hur den politiska arrogansen ökar i takt med att partierna fjärmar sig alltmer från sina traditionella idéer och principer.
Man skulle kunna anta att viljan att styra och ställa över folk växer ur en stark övertygelse om hur saker och ting skall vara. Som den socialistiska utopin eller religiöst motiverade konservativa strömningar. I vart fall tror jag att det var så förr.
Men i dag har de politiska partierna lämnat ideologin och principerna bakom sig. Alla rör sig mot mitten – vilket kan ses som ett uttryck för att de sätter makten före idéerna.
Den så kallade arbetarrörelsen håller på att skapa ett nytt proletariat i utanförskap och trångboddhet. De borgerliga partierna har övergivit sitt försvar för individen och hennes medborgerliga fri- och rättigheter.
Samtidigt blir inslagen av tvång, kontroll och övervakning allt starkare. Det är som om arrogansen i maktutövningen ökar i takt med en växande osäkerhet kring hur våra politiska ledare skall förhålla sig till verkligheten.
Resultatet blir att den som ser människor som individer, som fria medborgare inte längre har några politiska partier att rösta på. Alla behandlar de folket som undersåtar, som inte förstår sitt eget bästa.
Här kan jag göra en jämförelse med Tyskland, där jag tillbringar det mesta av min tid. Här har individen ett mycket tydligare ansvar för sitt eget liv. Samtidigt finns här ett slags ömsesidig respekt och tilltro människor emellan som jag tycker mig sakna i Sverige.
Tyskland har helt klart sina sidor, men här är man ändå fri att göra mer som man vill – så länge man inte stör eller skadar någon annan. Här har människor till och med grundlagsskyddad rätt till sin egen personlighet.
(Dessutom fungerar den offentligt skötta samhälleliga kärnverksamheten rimligt väl. Den tyska polisen kommer när den behövs, man kan få träffa en läkare i stort sett när man vill och infrastrukturen är inte sällan imponerande.)
Kan det vara att Tyskland har lärt sig av historien – att tyskarna förstår att man inte kan ta sin frihet och det öppna, demokratiska samhället för givet? Att de förstår vilka värden och principer som står på spel?
Har den »humanitära stormakten« Sverige helt enkelt glömt bort vad som är viktigt?
/ HAX
