Politiken saknar visioner, idéer och principer. Allt offras för en tarvlig kamp om makten. Vilket är en process som drivs på av media, som är snuttifierade på ett fördummande sätt och som är helt fokuserade på själva maktspelet. Så gott som all djupare analys och konstruktiv debatt lyser med sin frånvaro. Vilket leder till ett uppskruvat och grinigt tonläge med ytlig retorik. Det hela känns djupt ovärdigt.
Samtidigt försöker folket ta in vad som händer. Samhällelig kärnverksamhet klappar igenom. Det skjuts på våra gator. Den generella välfärdsstatens ohållbara pyramidspel svajar under sin egen tyngd. Flyktingkrisen och dess efterdyningar exponerar systemets svaga punkter.
Under tiden ägnar sig eliten åt symbolfrågor, trams och en arrogant politisk korrekthet – som börjar ligga farligt nära åsiktsförtryck.
Folk vill ha ordning och reda. Den nu för tiden så populäre kanadensiske professorn i psykologi Jordan B. Petersson uttrycker saken, fritt översatt, så här… »Ordning är när människor omkring dig handlar i enlighet med välkända sociala normer och förblir förutsägbara och samarbetsvilliga.«
Målat med bred pensel kan man säga att varken människor omkring oss, politiken eller det statsbärande systemet längre tycks begripliga, förutsägbara eller samarbetsvilliga. Vilket naturligtvis skapar berättigad oro.
Den härskande politiska och byråkratiska klassen har helt enkelt gapat över mer än den mäktar med. Att samla makten över allt och alla till ett fåtal händer och sedan inte kunna hantera situationen visar sig nu vara en klen plan.
Inte desto mindre är det en medveten plan. Under decennier har politiken – understödd av väljarna – urholkat civilsamhället, kastrerat den fria ekonomin, eliminerat incitament för arbete och ansvar, byggt system som strider mot ekonomins lagar, satt det sunda förnuftet på undantag och invaggat generationer i inlärd hjälplöshet. Det vi ser just nu borde inte komma som någon överraskning för någon.
Om man vill återställa ordningen måste till att börja med makten decentraliseras och återföras till folket, civilsamhället och marknaden. Spontan och erfarenhetsbaserad utveckling som kommer underifrån fungerar bättre och är mer stabil än centralstyrning. Valfrihet mellan olika alternativ skapar större förutsättningar för att människor skall bli tillfreds än den toppstyrning som menar att en storlek måste passa alla.
Vi behöver också återupprätta tilltron i vårt samhälle. Det måste finnas en gemensam kod som utgör en minsta gemensam nämnare för civiliserat mänskligt umgänge. En »värdegrund« som inkluderar alla som kan tänka sig att bete sig rimligt och anständigt. En enkel, men urstark princip.
Till exempel: Alla människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för denna frihet går där man kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Dessutom skall alla ha lika rättigheter och skyldigheter inför staten och det offentliga.
Vilket för övrigt är något jag har tjatat om i årtionden, samtidigt som vårt land rört sig i motsatt riktning. Men jag börjar ana att tiden kanske är mogen för ett samhälle som bygger på frihet, ansvar och respekt. Frågan är bara hur tokigt allt skall behöva bli innan dess.
Någonstans i detta är det möjligt att själva demokratin står på spel.
/ HAX
