Många av de problem vi ser i Sverige beror på att de människor som beslutar om och sköter verksamheten saknar nödvändig kompetens, motivation, ansvarstagande, verklighetskontakt och flexibilitet.
Jämför med hur det (i vart fall i bästa fall) fungerar i näringslivet. Man har ett mål. Man använder sakkunniga människor för att nå dit. Man gör upp planer – som sedan kommer att ändras under resans gång beroende på utfall och nya erfarenheter. Man anpassar sig till verkligheten tills man är på väg åt rätt håll. Det är inte bara önskvärt, utan helt nödvändigt.
Nu är våra myndigheter förvisso tvingade att följa de politiska besluten, även om dessa skulle vara kontraproduktiva. Tjänstemän kan inte göra som de vill. Och ett teknokratstyre skulle bli demokratiskt problematiskt.
Den rimliga lösningen är att minska politikens makt till att bara omfatta sådant som med nödvändighet kräver gemensamma beslut. Allt annat skulle kunna lämnas till civilsamhället, marknaden och individen.
Detta skulle inte bara leda till att olika former av samhällelig verksamhet blir mål- och resultatinriktad. Som bonus skulle vi även få en mångfald, med valfrihet att välja det som passar oss själva bäst utifrån våra egna önskemål och preferenser.
Verksamhet som fungerar skulle vinna marknadsandelar från sådan som inte levererar eller är lyhörd för människors önskemål. Olika aktörer skulle konkurrera om folkets gunst, genom att sköta sig så bra som möjligt och genom att utnyttja tillgängliga resurser så bra som möjligt.
Ett sådant, liberaliserat samhälle skulle även bli stabilare och därmed tryggare – eftersom man undviker de »single points of failure« som uppstår när politiker fastställer ett visst sätt enligt vilket allt skall skötas. Istället sprider man äggen på flera olika korgar.
Folk skall syssla med sådant de är bäst på. Politikens främsta uppgift är medborgarnas säkerhet – det vill säga försvar, ordningsmakt och rättsväsende. (Många skulle lägga till grundläggande trygghetssystem, finansiering av sjukvården och infrastruktur.) Men det mesta annat kan spontant ordnas bättre i ett fritt samhälle.
På ett principiellt plan bör man även notera att politik bygger på tvång och monolitiska system. Medan i ett civilsamhälle med en fri marknad byggs allt på frivillighet, spontant samarbete och företagsamhet. Det är en helt annan kultur – som byggs nerifrån och upp istället för att vara toppstyrd.
Detta är en iakttagelse som går att backa upp med historiska exempel. System som överför makt från folket till överheten, som är centralstyrda och som ägnar sig åt kommandoekonomi kollapsar som regel med tiden under sin egen tyngd. Vanligtvis efter mycket mänskligt lidande, skall tilläggas.
Den största pedagogiska utmaningen med att argumentera för ett fritt samhälle är vad folk inte vet att de inte vet. De som inte ägnat frågan någon större eftertanke utgår från att allt är, skall och kommer att vara som det är. De flesta har inte tänkt igenom vad ett samhälle med mångfald och valfrihet kan tillföra vad gäller livskvalitet, välstånd och framåtskridande.
Så jag tänker fortsätta att tjata.
/ HAX
