De-boosting är ett nytt ord att lära sig. Det är en före detta Facebookanställd som berättat för amerikansk alternativmedia hur det sociala nätverket stryper spridningen av livesändningar för användare som använt utpräglade alt-right-formuleringar i sina poster. Vilket – om det är korrekt – kan staplas ovanpå uppgifter om att Facebook har en vänster-bias och att de sociala plattformarna i allmänhet behandlar användare på högerkanten styvmoderligt.
Till detta kan man lägga anklagelser mot Google för politiskt urval i sökresultaten. Men det är svårare att bevisa, eftersom alla sökresultat är individuella. Däremot är det uppenbart att plattformar som används för finansiering av alternativmedia, som Patreon och PayPal, är snabba att vrida åt kranen så fort något blir kontroversiellt eller utmanande. Sedan har vi den så kallade de-plattformeringen, där främst vänsteraktivister ger sig på annonsörer, plattformar och till och med arbetsgivare för att få tyst på röster som de ogillar.
I veckan ledde den borgerlige samhällsdebattören Thomas Gür sin flock och dess hangarounds till Facebook-alternativet MeWe.com – som något slags reservplattform, för den händelse ansiktsbokens åsiktskorridor blir allt för trång. Som alltid är frågan om nya sociala plattformar kommer att uppnå den kritiska massa av användare som krävs för att bli slagkraftiga. Själv kan jag i vart fall konstatera att ett 150-tal av mina tusentals vänner och följare på Facebook blivit vänner med mig i min parallella existens på MeWe, på bara ett par dagar.
Om man skall försöka tyda tecken i tiden så kan man spekulera om huruvida de så kallade åsiktsbubblorna på de stora sociala plattformarna håller på att ersättas – eller kompletteras – med något slags balkanisering av det nätbaserade offentliga samtalet. Frågan är vad det i så fall betyder och vad det kommer att innebära. Möjligen kan det öka polariseringen. Men »åsiktsreservat« där man slipper de mest rabiata trollen från motståndarsidan kan kanske även leda till en mer nyanserad diskussion. Vi får väl se.
Samtidigt som det blir lägre till tak i de etablerade sociala plattformarna kan man konstatera att politikerna gör vad de kan för att tysta obekväma röster på nätet. Det brukar börja med att man vill stoppa terrorrelaterad information. Men det utökas snabbt till att även omfatta hat och hot. Och innan man vet ordet av, så stämplas även tämligen moderata – om än kritiska – åsikter som hat. Vilket är ungefär vad som skett med den så kallade NetzDG i Tyskland.
I EU:s lagstiftning ser vi dessutom en tendens till att politiker använder de sociala plattformarna att gömma sig bakom, när de vill begränsa det fria ordet. Kan de få Facebook, Twitter, Youtube & Co att skriva in begränsningar av det fria ordet i sina användarvillkor – då kan de tysta obekväma röster, utan att behöva krångla med sådant som en demokratisk beslutsprocess, lagstiftning och rättslig prövning. Vilket slutar med att den enskilde användaren blir fullständigt rättslös.
Samtidigt skall man hålla i minnet att internet är en ny företeelse, vars potential vi inte ens kan ana. Här kan vem som helst skapa vilka sociala fora, alternativa media eller debattkanaler som helst. Och även om EU just nu gör det svårare (med det aktuella direktivet om upphovsrätt) – så kommer samhällsdebatten på nätet att söka sig nya vägar och nya former. Det går – som jag tidigare konstaterat – inte att stoppa in anden i flaskan igen. Teknik slår, med Jan Stenbecks ord, politik.
Vad som skulle behövas just nu är en nyhetsplattform för den anständiga svenska högern – som är tillräckligt stor för att få genomslag och för att inte kunna ignoreras. En plattform som dessutom skulle kunna leva i symbios med borgerliga debattörer, bloggare, youtubers, podcasters, kulturpersonligheter, humorister och satirtecknare. Och som har ett stort mått journalistisk integritet i sin nyhetsrapportering. Med internet som arbetsverktyg skulle det kunna ske utan alla de overheadkostnader som gammelmedia dras med. Men det skulle ändå kosta en rejäl slant, speciellt som man måste göra många tunga grävjobb och knäck för att slå sig in på marknaden.
Det finns redan embryon. Nättidskriften Kvartal verkar ha ambitionen att bli något att räkna med – och har gjort en del intressanta rekryteringar. Fokus skulle kunna ha potential. På alt-right-fronten har vi Nyheter Idag, som faktiskt har en tydlig ambition att vara journalistiskt hederlig. Eller ta en svensk Youtuber som Henrik Jönsson, som når en imponerande publik med sin sina lördags-videos.
Så visst rör det på sig. Men det krävs ändå mer, för att nå verkligt genomslag. Vänstern har sedan länge haft som taktik att besätta samhällets kommandohöjder. De har i stort sett lyckats inom journalistiken i traditionella media – oavsett vem som äger dessa. Nu är de på väg att göra samma sak i etablerade sociala media. Så det är verkligen hög tid för svensk borgerlighet att ta sig samman.
/ HAX
