Har det blivit så att många håller munnen stängd – för att inte riskera jobbet, sin position eller att utsättas för stigmatisering?
Finns det (bortom direkta hot om våld) åsikter som är så farliga att de inte får yttras? Varför är de i så fall farliga? För vem?
Människor är förvånansvärt ofta inskränkta och alla åsikter är inte så noga genomtänkta. Vi är på olika sätt fördomsfulla och har förutfattade meningar om saker och ting. Ibland flyr vi verkligheten och inte sällan har vi helt enkelt bara fel. Mycket som sägs är strunt. Det är som det är.
Samtidigt riskerar andra sina akademiska karriärer för att påpeka att obskyra politiska teorier inte är det samma som objektiv vetenskap. En del stämplas som »rasister« när de uttrycker oro över asylinvandringen, inte för att de har något emot andra människor – utan för att detta ekonomiskt kan komma att ta en ände med förskräckelse. Somliga stämplas som »förnekare« om de påpekar att tillväxt och utveckling är en bättre väg för att hantera de klimatförändringar som ändå ständigt äger rum.
För att inte tala om det här med kvinnor och män… På något sätt påstås kön inte existera, utan bara vara en social konstruktion. I nästa ögonblick vill man att kvinnor skall särbehandlas positivt i vissa situationer, just på grund av sitt kön. Hur skall de ha det? Men sådana funderingar yppar man inte högt. Detta är ett getingbo. Här gäller det att hålla tand för tunga.
Till och med humorn har smittats av den nya ängsligheten. Man skämtar inte om vad som helst nu för tiden. (Funnes tidskriften »En rolig halvtimma« idag, då skulle den förmodligen brännas offentligt.)
Humor kan utmana oss och våra förutfattade meningar. Humor vidgar våra perspektiv. Humor hjälper oss att skaffa lite självdistans. Humor är att förlösa trycket i en spänd situation. Humor är spontan intellektuell stimulans. Humor är en arena för att säga obekväma sanningar. Humor är kul.
Och det finns bra svenska komiker. Men även en hel del andra – som har en mer gnällig och ängslig ton. Ibland rentav arrogant. Med något mästrande i rösten.
Skulle du våga dra en fräckis på jobbet? Är du bekväm med att säga vad du tycker vid fikabordet? Eller har du kanske börjat tänka efter, så att du uttrycker dig i enlighet med den officiella värdegrunden innan du öppnar munnen? Håller du hellre tyst när det talas politik nu för tiden? Har du upplevt att ditt utrymme att säga vad du vill har krympt – medan en del andra bara pladdrar på?
Yttrandefriheten bevisar sitt värde när den skyddar sådana yttranden som andra inte vill höra. Det handlar om att respektera andras rätt att säga sin mening. Även sådant som man själv ogillar. Att observera andras åsikter för vad de är. Att vara lyhörd för problem och kunskaper som andra lyfter fram. Att föra samtalet framåt. Och att på ett civiliserat sätt uthärda idioter. Yttrandefrihet är på så många sätt ett borgerligt värde.
Problemet är att dagens vänster är fullständigt skamlös. Den är inte beredd att spela efter samma regler som alla andra eller ens uppvisa folkvett. Det är ständigt vänstern som försöker tysta andra. Med gatsten eller lagstiftning. Och den är inte intresserad av dialog.
Här hamnar vi i en situation där borgerligt sinnade människor helt korrekt är beredda att tillerkänna vänstern yttrandefrihet – även om det omvända inte alltid är fallet. Vilket skapar något av en skevhet på den demokratiska spelplanen.
Därför är det viktigt att alla borgerliga och icke-socialistiska människor gaskar upp sig och frimodigt tar bladet från munnen. Att de utnyttjar sin yttrandefrihet, även om det kan irritera andra. Att de säger som det är, även om verkligheten inte alltid är vacker. Att de ifrågasätter. Och att de står upp för sina principer. I fikarummen och på kultursidorna. I det offentliga rummet och på nätet.
För vad är alternativet?
/ HAX
