Låt säga att klimatalarmisterna, Greta och Miljöpartiet griper makten. Vad händer då? Hur tänker de leverera? Hur löser de det enligt dem själva föreliggande klimatproblemet? Vilka konkreta åtgärder kommer att vidtas?
Då lär vanligt folk varken få flyga eller köra bil. Jordbruket måste ställas om till 100% klimatsmart, utan fisande kossor. Vi måste införa absurda handelshinder mot omvärlden. Max 17 grader inomhus på vintern. All »onödig« handel och konsumtion måste avstanna. De sista orörda älvarna måste byggas ut. Total återvinning måste införas. Ständigt höjda bränsleskatter kommer att göra det omöjligt för vanligt folk att bo på landet. Produktionen måste ställas ner på sparlåga. Vår civila beredskap kommer att försämras. Och rätten att protestera mot allt detta kommer olyckligtvis att inskränkas.
Sedan kommer problemen som brev på posten – som så ofta när politikerna förgriper sig på verkligheten och marknadens fundamentala mekanismer. Centralstyrning och kollektivism går förr eller senare över styr.
Inte ens Klimatsocialism fungerar. Tiraden ovan är bara några av alla exempel på genomgripande förändringar som måste genomföras i vårt samhälle för att göra Greta glad igen. Det mesta är antingen olämpligt eller omöjligt. Eller båda samtidigt. Sådant som folket inte kommer att gå med på frivilligt. Ain’t gonna happen.
(Socialism fungerar inte, eftersom ingen politiker eller funktionär besitter den spontana ordningens samlade kunskap – det vill säga det gemensamt underförstådda informationsflöde som får civilsamhället och marknaden att fungera, utan politikens oönskade hjälp.)
Men om vi trots detta ger Miljöpartiet makten och genomför Klimatsocialismen med våldsmonopolets hjälp..?
Ja, då spelar det ändå i stort sett ingen roll. Sverige är en marginell aktör globalt. Kineserna kör på med kol så det står härliga till. Indien? Indonesien? Tyskland? Resten av världen bolmar ut växthusgaser.
Då är vi ändå körda, även om våra utsläpp är noll eller negativa. Då kommer den om tolv år förutspådda katastrofen ändå att svepa bort oss. Då har vi offrat vårt välstånd till ingen nytta.
Och då är vi så försvagade av Klimatsocialismen att vi inte längre förmår värja oss mot något slags presumtiv katastrof, av vad slag den vara må.
Så helt om! Klimatet förändras alltid. Det måste vi med nödvändighet kunna förhålla oss till och hantera. Detta kräver teknisk utveckling och inte minst en sjuhelvetes ekonomisk tillväxt. Annars får vi inga pengar till skyddsvallar, pumpar, stormkällare, bättre hus, genuscertifierade kris-kommunikatörer, höjda hamnar, överlevnads-ransoner, snorklar och ny teknik som kan vara till vår fördel. Med andra ord: Släpp ekonomin fri att växa – annars är vi körda.
Men låt oss för all del minska beroendet av fossila bränslen från skumma länder med lömska syften. Går det att få lönsamhet i sol- och vindkraft, då kommer förnybar el säkert att lyfta av egen kraft. Och borde vi inte titta lite närmare på modern kärnkraft – som är både säker på ett genomtänkt sätt och en lösning på problemet med vårt gamla kärnavfall? Kan vätgas vara ett lämpligt framtida drivmedel?
Det finns massor med idéer och saker vi kan göra för att förbättra våra möjligheter att möta framtiden – oavsett hur klimatet förändras och oavsett hur tidsramen för detta ser ut.
Men skall vi verkligen behöva offra de sista icke utbyggda älvarna på alarmismens altare?
Vill vi däremot göra något konkret för att minska utsläpp av växthusgaser – då bör vi genom liberal ekonomisk utveckling och frihandel lyfta världens fattiga människor till att vara mindre fattiga. Så småningom får då även de råd att bry sig om miljön.
Men bevisat verkningsfulla åtgärder tycks de vara emot, Klimatsocialisterna. De lever i en postmodern låtsasvärld – där ekonomiska realiteter, eftertanke och logik inte existerar. Istället försöker de frammana blind panik.
Allt Klimatsocialisterna har att komma med är ett påstått akut problem utan någon bra, rimlig eller seriöst tänkbar lösning. Vilket är en riktigt dålig kombination.
/ HAX
