Man kan undra hur mycket skatt det går att ta ut. Tecken tyder på att vi snart kommer att få veta, nu när kommunerna börjar inse att de får betala den långsiktiga notan för flyktingkrisen 2015-16.
Eller vi kanske redan vet. När den borgerliga regeringen sänkte skatten ökade skatteintäkterna i absoluta tal. Vi lär med andra ord redan vara vid den punkt där ökade skatter minskar viljan att jobba, tjäna pengar och skapa tillväxt.
Man bör även ha klart för sig att skatt är det konkreta uttrycket för överföring av makt från individen till staten. Skattetrycket återspeglar hur stor del av sina inkomster som medborgarna själva får bestämma över och hur mycket politikerna kontrollerar. Höga skatter minskar, med nödvändighet, individens frihet.
Politiker älskar att försöka lösa problem genom att kasta mer pengar på dem. Vilket som regel inte gör något bättre, eftersom de inte förmår ta tag i de underliggande orsakerna. Man kan även anta att mer pengar till icke fungerande verksamhet ofta gör problemen värre. Ändå fortsätter denna pengarullning – eftersom politikerna helt enkelt saknar den kompetens som finns på den fria marknad som de steg för steg tränger undan.
I näringslivet är man mer flexibel. Där kan man anpassa sig, ändra sin taktik och skruva på verksamheten tills saker fungerar som de skall. I politiskt styrd verksamhet är det tvärt om. Politiska beslut anger vad som skall göras och hur det skall utföras. Sedan får hela förvaltningen anpassa sig till detta – även om det politiska beslutet är tokigt, meningslöst eller kontraproduktivt. De politiska besluten måste följas, hur galna de än är.
Politisk styrning lider även av problemet att den är monolitisk. Den föreskriver en enda lösning, även där det hade varit bättre om det funnes många olika alternativ att välja mellan. Den bygger på antagandet att en storlek passar alla. Den försöker pressa in alla i en och samma trånga mall. Och dess beslut upprätthålls genom tvång.
Det säger sig självt att politisk styrning minskar individens frihet och leder till sämre utfall, sämre resursutnyttjande och stagnation.
Det finns förvisso sådant som kanske måste skötas gemensamt. Men låt då politiken fokusera på detta och lämna allt annat åt civilsamhället. Genom att fokusera på ett fåtal centrala uppgifter blir politiken dessutom mer överskådlig och begriplig. Vilket i sin tur kan göra det lättare att diskutera verkliga lösningar på verkliga problem.
Som libertarian vill jag överföra verksamhet från det offentliga till civilsamhället. Inte främst för att företag då kan tjäna pengar på att möta människors behov (även om det finns ett samband) – utan för att det fungerar bättre.
/ HAX
