Man kan bygga ett samhälle underifrån eller uppifrån.
Bygger man ett samhälle underifrån låter man det utvecklas spontant och organiskt, utifrån erfarenheter och vad som fungerar. I en sådan process är individen, civilsamhället och marknaden centrala krafter.
Som regel skapar detta stabila och välmående samhällen.
Bygger man däremot staten uppifrån är det politiker och deras funktionärer som bestämmer. För att det i någon mening skall lyckas måste de besitta extrem kompetens och ha total kunskap om alla förhållanden och samband.
Historien visar oss att sådant brukar gå över styr.
Sverige är en i hög grad politiserad stat. Vi har problem med att upprätthålla lag och ordning. Vi är oförmögna att försvara oss mot yttre fiender. Delar av infrastrukturen är i kris. Energipolitiken är närmast suicidal. Primärvården är otillgänglig. Skolan misslyckas med att ge många elever de kunskaper och färdigheter de behöver för att klara sig i livet. Bostadsbyggandet möter inte de verkliga behoven. Välfärdssystemen är i stora delar uppbyggda som ett pyramidspel. Asylinvandringen är en tickande socio-ekonomisk bomb.
Allt är upplagt för en »perfekt storm«. Och det finns en gemensam faktor i det ovanstående – det är områden under politisk kontroll.
Det är samtidigt intressant att en stor del av folket ena stunden klagar över sakernas tillstånd – för att i nästa ögonblick rösta för mer av samma.
Sverige är inte unikt i att vara en politiserad stat, med de problem detta medför. Däremot kan man notera att Sverige är ovanligt stillastående jämfört med många andra europeiska länder. Det är som att politiken inte förstått att allt ständigt förändras.
Om man trots allt tror på politik som vägen till lycka, välstånd och framsteg – då måste den följa med i en ständigt föränderlig verklighet. Då måste systemen och reglerna anpassas till tidens krav. Då måste makthavarna vårda sin trädgård.
Men inte i Sverige. Hos oss råder en politisk stagnation som i sig är en bidragande orsak till förfall. Kombinationen av politisk styrning, lättja och inkompetens är särdeles giftig.
Politiska strukturer tenderar att stelna – och att fokusera allt mer på makten som sådan, snarare än allmänintresset. På så sätt skapas en härskande politisk klass som lever i en bubbla långt från verkligheten.
Men förr eller senare kommer systemet att stresstestas, när folket får nog av att det inte levererar – samtidigt som den politiska eliten till varje pris vill behålla sin makt.
/ HAX