Ett tryggt samhälle med ordning och reda, vore inte det en trevlig idé? Fast man får se upp en smula, så att den som föresätter sig att uppnå ett sådant samhälle inte går utanför den demokratiska rättsstatens principer eller förlorar sin humanism.
Och det är inte alltid de »enkla« lösningarna som är de bästa. Det skulle till exempel gå att beivra så gott som alla brott genom att tillämpa total övervakning av alla, ständigt och överallt. Men det kommer till ett pris som vi inte är beredda att betala.
Låt oss, för att tänka högt, ta tillståndet i våra problemförorter – och den så kallade klankulturen. I sin grund är den en skyddssammanslutning för sina medlemmar. Den är även problematisk eftersom den ofta för med sig parallella »rättssystem«, inskränkt personlig frihet och ibland våld.
Men vad skall folk i dessa problemområden ta sig till – när den svenska ordningsmakten inte är tillgänglig eller kompetent nog för att garantera de boendes säkerhet och trygghet? Då kommer människor att söka denna säkerhet och trygghet på annat håll.
Vill vi komma till rätta med de så kallade utanförskapsområdena – då måste vi tillhandahålla något som är bättre och rimligare än till exempel klanstrukturer. Då behövs ett ordentligt tillskott av ständigt närvarande polis – som samverkar med de boende, som ju till största delen är hyggligt folk. Ordningsmakt och rättsväsende som ett bättre och mindre stökigt alternativ till blodsfejd, helt enkelt.
Vill vi sedan rycka undan benen gör gängbrottsligheten – då kan vi ju alltid ta oss en funderare över varför svensk drogpolitik leder till precis samma tragiska konsekvenser som förbudstiden för alkohol i USA.
Vårt samhälle skulle även må bättre om ordningsmakten fokuserar på det som är väsentligt. Det vill säga att skydda människor mot andra som hotar deras säkerhet eller egendom. To serve and protect. Istället för att lägga tid på att upprätthålla morallagar, lagföra människor som begår »brott« utan offer och uppfostra folk i en politiskt korrekt ton.
Vi skulle också vinna på att ha en begriplig, stark värdegrund som samtidigt är öppen och tolerant. Så här: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en persons frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Därtill skall alla vara lika inför lagen och ha samma rättigheter och skyldigheter inför det offentliga.
Lagarna bör vara få, tydliga och begripliga. Så att varje normalt funtad människa kan förstå dem och varför de finns. Och förhålla sig till detta.
Eller skall vi fortsätta som nu, tills saker och ting börjar gå överstyr på allvar?
/ HAX
