Vänstern är fullständigt övertygad om att den är god. Och att högern är ond. Kanske är det möjligt för vänstern att uppleva sig som god – om man har som ideologiskt koncept att med tvång konfiskera vissa människors pengar och ge dem till andra. Om man verkligen anser att egendom är stöld. Om man är beredd att blunda för människans naturliga rättigheter. Om man ser människor som grupper istället för som individer. Om man inget lärt av historien.
Men så långt tänker ju inte folk. Vänstern betraktas som god, för att den vill ge folk förmåner. Och eftersom människor vill ha saker, så röstar de på vänstern. Att tänka i flera led är både arbetsamt och potentiellt obehagligt. »Mer åt (nästan) alla!«
Vilket naturligtvis inte är hållbart. Till sist tröttnar de företagsamma människor som jobbar ihop till notan. Då får staten slut på andra människors pengar – samtidigt som man vant flertalet till med bidragsberoende och inlärd hjälplöshet. Vad kan möjligen gå fel?
»Vi måste öppna våra hjärtan för dem som flyr från krig« säger de goda, säkert med de bästa intentioner. Att det kommer att bli dyrt, mycket dyrt ser de inte som något problem. Att välfärdssystemen riskerar att knäckas när folk som inte varit med och nettobetalat omfattas av dem, det kan de goda inte förstå eller förhålla sig till. Att det bland alla flyktingar även finns människor med mindre ädla motiv, det blundar de för.
Enkelt uttryckt: Speciellt de som vill ha ett stort flyktingmottagande borde engagera sig i frågan om hur det hela praktiskt skall hanteras. Istället för att avfärda oroade människor som onda.
Det ligger samtidigt en viss ironi i att välfärdsstatens främsta förespråkare kommer att bli de som till slut knäcker systemets rygg. Risken är att det kan bli stökigt.
Mönstret går igen på klimatområdet. De självutnämnt goda kräver att vi utan eftertanke drar i nödbromsen. Vilket i så fall drabbar den tillväxt vi alla är beroende av – och som kan ge oss de resurser vi behöver för att tackla eventuella klimatförändringar. Och det drabbar den tekniska utveckling som kan ge oss bättre miljö, obegränsad tillgång till ren och säker energi och en chans att möta allehanda framtida utmaningar.
Flygskatt i ett av Europas flyg-glesaste länder. Lådcyklar. Avfolkning av landsbygden medelst drivmedelsskatt. Samtidigt som Asien och Afrika ökar och kommer att fortsätta öka sina utsläpp. Det blir lite som att vi offrar vårt välstånd – som en ren symbolhandling – men utan märkbar effekt – på klimatångestens altare. Men Greta blir i vart fall glad.
Självproklamerad godhet får inte bli en ursäkt för dumhet. Risken är då att allt blir värre för alla – inklusive dem eller det man från början vurmat för. Do the math! Förhåll er till verkligheten!
Men nu för tiden tycks ju alla ha rätt till sin egen verklighet. Vilket ekonomins och naturens lagar dock inte tar någon hänsyn till.
Vi lever i intressanta tider.
/ HAX