Socialdemokraterna är »demokratiska socialister«. De vill uppnå socialism, fast med fredliga medel. Men låt inte det lura dig. Socialism är i sig en dålig idé. Socialism går alltid åt fanders och för med sig förtryck, vanstyre och misshushållning. Helt enkelt därför att socialister tror sig kunna sköta allt så mycket bättre än alla andra. Vilket de inte kan. Vilket dock inte hindrar dem från att försöka ändå.
Hade Sverige varit ett rimligt land, då hade vi haft ett trovärdigt militärt försvar. Och världens bästa polis som tjänar och skyddar allmänheten. En skola värdig en Nobel-nation. Ett långsiktigt hållbart välfärdssystem. En vård i världsklass med husläkare som är tillgängliga och som man väljer själv. Öppna gränser för dem som vill jobba, studera eller bara leva här – så länge de inte ligger andra till last och så länge de följer samma regler som alla andra. Då hade Stockholms nattliv om sommaren tävlat med Berlins och Barcelonas. Då hade kriget mot drogerna gått över till harm reduction. Och då hade man kunnat köpa vin på ICA.
Skälet till att det inte är så är… ja, vadå? Varför är inte världens 23:e rikaste och högst beskattade nation ett sådant land? Varför är vi inte ett glatt, borgerligt, liberalt, optimistiskt, demokratiskt, fungerande land med en god dos frihet?
Kan kanske långvariga socialistiska maktinnehav ha med saken att göra? Att socialisterna, som anser sig veta hur allt skall vara och hur alla skall bete sig, håller på att göra bort sig – igen? Att det är en dålig plan åt att försöka omskola folket ideologiskt – samtidigt som man missköter samhällelig kärnverksamhet?
Och att oppositionen tycks ha internaliserat den socialdemokratiska problemformuleringen och agendan? Så att inget längre står mellan oss och ständigt högre skatter, mer tvång och en allt mer inkompetent maktapparat?
I sitt standardverk om totalitarismens ursprung varnar Hannah Arendt uttryckligen för att mörkrets krafter kan komma i precis vilken skepnad som helst. Att allt, faktiskt, tyvärr är möjligt.
Hon skrev bland annat »Överallt där det offentliga livet och dess jämlikhetslag segrar fullständigt, där en civilisation lyckas eliminera eller reducera den mörka bakgrunden av skillnader till ett minimum, kommer den att sluta i total förstelning och så att säga bestraffas för att ha glömt att människan bara är världens herre, inte dess skapare.«
I verket med den talande titeln »Vägen till träldom« öppnar F.A. Hayek med dedikationen »Till socialister i alla partier«. Mycket av vad han varnar för (boken är skriven i krigets skugga, 1944) har idag redan skett eller är på väg att ske. I god demokratisk ordning, skall tilläggas.
Socialism har aldrig fungerat. Fundera på det medan nationen långsamt driver mot elransonering. Demokratisk socialism fungerar uppenbarligen inte den heller. Skälen är de gamla vanliga. Man lägger så mycket makt under sig att man inte förmår sköta något som man borde. Man betraktar människor som kollektiv, inte som unika individer med fri vilja och egna preferenser. Man misstror civilsamhället, marknaden och medborgarna. Man vill fostra, kontrollera och styra.
Under socialismens klassiskt röda fanor, till välkänd musik är den svenska demokratiska socialismen på väg att misslyckas – precis som socialism alltid brukar göra.
/ HAX
